Jag har snackat med en kille konstant i två månader nu, han bor 50 mil bort från mig. Jag har aldrig träffat honom, bara snackat i telefon och sånt. Eftersom vi snackar så ofta vet jag ganska mycket om honom. Helt sjukt, det pirrar i min mage?!?! Tänker på honom hela jävla tiden.Går
Runt och deppar bara för att vi bor så långt ifrån varrran.
Kan man verkligen vara kär i någon man aldrig träffat?! Haha gud
Jag har iaf personligen upplevt detta, det känns dock jävligt skumt och inget jag vill uppleva igen. Men jag skulle säga att man kan det, ja.
jag tror det, ja. kärlek är inte alltid logiskt.
Ja, men det kan ta slut lika snabbt som det började. Känslorna är riktiga, men de är väldigt ömtåliga. Ni har egentligen inget band till varandra, så det är väldigt lätt för en av er att bara bryta kontakten helt, och vips så är det över.
Men ja, det går att vara kär i någon man aldrig träffat. Man kan vara lika kär som om man träffat personen. Grejen är att det kanske inte håller, så man måste alltid vara beredd på det. Att man kanske upptäcker saker med den andra som förstör ens bild av den.
Om ni träffas i verkligheten så måste ni båda vara överrens om att ni ska bete er så som ni borde bete er. Ni kan inte gå från att precis ha träffats till att vara värsta kära paret direkt. Skilj på internet och verkligheten, och ta tid på er att lära känna varandra irl om ni nu väljer att träffas. Gå inte för fort fram, då är det lätt att någon av er känner er pressade eller sårar den andra i onödan.
50 mil? Fatta hur dyra underhållskostnader det kommer bli?
Tåg är dyrt numera.