Segregationen och utanförskapet i Sverige ökar. Undersökningar visar att ungdomar ofta känner ett utanförskap. Hur känner du? Känner du dig delaktig i samhället? Vad kan man göra för att öka ungas känsla av gemenskap och delaktighet?
Nej det skulle jag inte påstå att jag gör.
känner mig inte delaktig irl
känner mig jättedelaktig online
Ja. Vänsterpolitik.
Vad innebär 'att känna sig utanför samhället' mer specifikt?
Jag känner inte att jag passar in på normen för jag är inte en sån som anpassar sig. Skulle vilja säga att man i skolan får lära sig snarare hur man ska göra för platsa in snarare än att lära individen hur den kan göra för att förändra och vara nytänkande. Samtidigt är jag priviligierade så jag har alla möjligheter att få ut mina tankar om jag bara kan anpassa mig såpass långt att jag når en hög position.
Jag känner mig inte delaktig för att jag inte deltar, jag får helt enkelt skylla mig själv och jag kan göra något åt det helt enkelt.
Tack för att ni skrev detta, jag ska börja diskutera mer på internet på typ SvD och kanske lite här också.
Utanförskap det tror jag man skapar lite själv iaf i mitt fall sen om man bor ute i orten och sätter sig på ett kaffé i innerstaden för invandrare som ska få prata med svenskar och det inte är några svenskar där ja då är det vårt fel (svenskarnas).
isola :
kommunister är inte en del av samhället.
+1 
Det är det bästa som jag har sett dig utala dig av det jag har följt dig av sedan så gillar jag att du ifrågasätter mig när du väl gör det, det behöver jag! 
Kommunister vill ju skapa sig något drömsamhälle (som vi alla vet inte kommer att funka) och de tillhör inte de sofistikerade samhället (om de gjorde det då kanske det hade funkat med kommunism men det har nog iaf aldrig funkat i längden).
Inte direkt IRL, men det är främst för att jag isolerar mig själv.
känner mig rejält utanför, finns väldigt få människor jag har något gemensamt med längre
Ja
Både ja och nej, kan känna att jag passar in/känner gemenskap i vissa sammanhang - exempelvis på jobbet. Utanför jobbet håller jag mig dock mest på min egen kant.
Känner mig inte utesluten eller jag är utanför av samhället på något vis. Snarare att jag pga egna val jag gjort/saker jag varit med om inte prioriterar att vara delaktig i samhället. Känner utanförskap i många mindre sammanhang men inte i samhället som sådant. Det handlar alltså främst om oviljan att vara delaktig även om jag ofta saknar känsla av gemenskap.
