Att göra denna tråden går emot min prestationsångest på alla möjliga, tänkbara sätt men jag trotsar den för ett ögonblick och skapar den oavsett.
Jag tror att i grund och botten beror dessa känslorna som jag kommer ta upp på grund av att jag är en oerhört osäker individ. Visst, likaså det tär på min prestationsångest som matar mig med påståenden att jag inte är duktig nog om jag tvivlar på mig själv, men det är min sanning som jag inte kan kringgå. Det är lika bra att försöka acceptera den. Hur som helst, jag har ju längre tiden går börjat känna mig mindre värd, som kvinna. Det räcker att bläddra förbi en sida på internet och läsa om alla våldtäkter som äger rum och förstört för många flickor samt kvinnor eller höra om det på tv:n. När sådant uppstår faller min värld samman, bokstavligen. Mina tankar säger mig att det lika gärna hade kunnat vara jag, för jag är trots allt en kvinna, eller ja, tjej om jag ska vara mer specifik. Jag delar likadana tankar när jag ser sexuella kommentarer om lättklädda kvinnor. Automatiskt bildar jag en egen uppfattning om att det är allt jag är, en individ som inte är någonting utan en kropp som anses vara okej enligt samhället, en individ som andra kan använda för att tillfredställa sina egna behov. Likaså kan jag känna så när jag ägnar min tid åt det som varit en stor del av min barndom, spel. När jag var yngre och liten brydde jag mig inte särskilt mycket om vilket kön jag använde som benämning, men när jag blev äldre och bemött av synen att andra tjejer fick hat mot sig i egenskap av att de tillhörde det kvinnliga könet täckte jag över min identitet och formade en annan som kille.

Jag fick känslan av att jag hade mer respekt av någon anledning. Det är såklart att killar även får glåpord mot sig, det är jag medveten om, men samtidigt som jag visste om detta var jag inte rädd. Jag blev behaglig med min roll som kille och det tog ett antal år innan jag avslöjade att jag inte var den jag påstod att jag var. Det var en av de jobbigaste sakerna jag gjort. Men det blev bra till slut. Jag fann min identitet och kände mig stolt över att vara en tjej. Dock börjar osäkerhetskänslorna välla in återigen. Sedan tror jag att ytterligare en aspekt till mina tvivel är att jag av någon anledning "favoriserar" homosexuella par, kvinnor som män, och när jag har läst en bok/fanfiction om två män exempelvis har jag känt mig ännu mindre bra som tjej.

Sedan hade jag en period då jag kände mig som en kille och jag gick till en utredare för transsexualitet. Just då kändes det som att jag var 100% säker på att jag faktiskt ville vara kille, eller att jag var en, det var en självklarhet för mig, men efter ett år avtog det. Än idag grubblar jag på det om jag verkligen ville vara kille eller om det berodde på min osäkerhet över min identitet som kvinna. Ytterligare en aspekt som gör mig osäker är det faktum att jag bär på en enorm prestationsångest som får mig att jämföra mig själv med många kvinnor, men även män lustigt nog. Mest kvinnor dock.

Jag känner mig konstig och någorlunda sjuk som bär på dessa känslor för jag vet inte alls hur jag ska handskas med dem, samt känner jag mig som en i mängden och det är någorlunda smärtsamt. Överlag är jag skicklig på att acceptera samt hantera situationer, men inte denna. Jag orkar inte bära på ständiga känslor att jag är mindre värd och mindre bra som kvinna. Sedan säger jag inte att män har det lättare, jag vet inte hur det är att vara i deras sits fastän jag på sätt och viss tagit en liten del av den. Så, finns det någon som kan relatera och oavsett, vad bör jag göra? Jag blir tokig av dessa gnagande tankar.