Detta är bland de absolut svåraste jag varit med om, har aldrig känt mig såhär elak mot någon, och speciellt när de är en så nära person jag bestämt för att lämna. Jag skriver här för att det är så himla svårt och jobbigt att prata om, högt.
Då jag och han blev tillsammans var jag så himla annorlunda än vad jag är nu, under den här tiden har jag verkligen förändrats, både på sättet och hur jag ser saker, jag är en helt annan person in och ut mot hur jag var för 1,5 år sedan, vilket gör att jag och han är så himla, himla olika idag, känner att jag är så himla mycket mognare än vad han är, som att han har sjunkt så mycket i mina ögon. Vårat förhållande har inte alltid varit en dans på rosor, han har verkligen tagit mig för givet, tills jag kunde stå emot och vara ärlig mot han, vilket jag alltid haft svårt med. Det är som att han inte tar åt sig när jag säger nånting. Vi har varit så bunda till varandra att vi glömt bort omvärden, ibland fick jag inte göra det jag ville göra, han vart sur när jag hade planer med nån annan, om de så var med min bästa vän, som att han tyckte att jag bara ska vara med han och ingen annan, en annan sak som har förstört vårat förhållande är nog att han vill aldrig göra nånting med mig, han kommer aldrig med initiativ.
Känns bara så skrämmande att inte ha han i mitt liv längre, för det vill jag ju, men jag förstår ju att det kommer ju inte vara så längre om jag gör slut med han.
Skriver egentligen bara detta för att få skriva av mig lite, men skulle verkligen uppskatta om nån som varit i samma sits som jag är nu kunde komma med nått bra att säga om detta.
förstår inte riktigt om ni gjort slut eller inte, men om ni har det tycker jag att det var rätt beslut. men då baserar ju jag bara det på vad du skrev här.. "livet går vidare" brukar man ju säga och det är sant.
Ibland måste man tänka på vad som är bäst för en själv.
om man ska se "Hårt" på detta som utomstående undrar du alltså om du ska dumpa den omogna killen som kontrollerar och begränsar dig samtidigt som han typ, tar dig för givet och vill äga dig.
Ja, det tycker jag du ska. Det är inte alls ovanligt att man växer ifrån folk under tonåren, och att det är "ELAKT" mot honom, ptja. det skulle han väl tänkt på innan han började svina sig mot dig.
förstår inte riktigt om ni gjort slut eller inte, men om ni har det tycker jag att det var rätt beslut. men då baserar ju jag bara det på vad du skrev här.. "livet går vidare" brukar man ju säga och det är sant.
Vi har inte gjort slut ännu, har gjort ett inlägg tidigare där jag förklarar allt från början. helt sant, livet går vidare.
om man ska se "Hårt" på detta som utomstående undrar du alltså om du ska dumpa den omogna killen som kontrollerar och begränsar dig samtidigt som han typ, tar dig för givet och vill äga dig.
Ja, det tycker jag du ska. Det är inte alls ovanligt att man växer ifrån folk under tonåren, och att det är "ELAKT" mot honom, ptja. det skulle han väl tänkt på innan han började svina sig mot dig.
Han är verkligen världens goaste kille, och jag tror inte att han förstår hur sårad jag var då. Jag är 16 och han 17, men känns som att jag och han är på helt olika "nivåer", som att jag har växt ifrån han med tiden, känns hemskt att känna så, men kan helt enkelt inte styra över hur jag känner.
