Jag känner mig ensam här i malmö.
Jag har massor av vänner uppåt i landet, men inga här i malmö. Eller, jag har en kompis, men han är jättepopulär och kan knappt träffa mig. Jag sitter hemma varje helg för det är aldrig någon som vill träffa mig. Jag har ingen som behöver mig, ingen som ringer och frågar om jag vill fika. Jag har ingen.
Det är min största sorg.
Jag vet inte ens vad jag gör fel. Jag är glad, trevlig,smart och ser helt okej ut så det är inte så att man behöver skämmas för att vara med mig.
Jag kan faktiskt inte komma ihåg senaste gången då det var någon som ringde mig och ville träffas.
Jag vet inte hur jag ska få kontakt med nya människor, och är bara rädd för att göra bort mig eller bli hatad.. vad ska man göra egentligen?
windowblues:
Jag har ingen som behöver mig, ingen som ringer och frågar om jag vill fika
Prövat att ringa någon annan som omväxling?
windowblues:
Jag kan faktiskt inte komma ihåg senaste gången då det var någon som ringde mig och ville träffas.
Se ovan.
windowblues:
vad ska man göra egentligen?
Prata med randoms på fester/skolan/jobbet/gymmet/stan. Var öppen för allt.
man försöker acceptera att världen inte vill veta av en. och sen går man till psyk så att man har någon att prata med.
Men det är jag.
fast hur kan det komma sig att du inte har vänner där när du lyckats få vänner förr.
alltså, jag känner ju folk och så. Men... vi ligger inte riktigt på samma plan i livet (vill ju gärna ha trevliga vänner..:P)
Jag blir aldrig inbjuden till fester, i skolan pratar jag med alla och jag är för lat för att gymma.
Och när jag väl träffar folk, så blir det aldrig av att vi träffas igen.
OF 5:
man försöker acceptera att världen inte vill veta av en. och sen går man till psyk så att man har någon att prata med.
Men det är jag.fast hur kan det komma sig att du inte har vänner där när du lyckats få vänner förr.
OF 5:
fast hur kan det komma sig att du inte har vänner där när du lyckats få vänner förr.
Jag hade jätte många vänner innan. Men dom bara bestämde sig för att jag inte passade in i deras liv, och bröt kontakten med mig. Sedan dess har jag varit ensam, förvirrad och oinbjuden.
det här med ensamheten är ju dock inget jag inte försökt ändra på. Känns som om jag jagat hela malmö för en träff och lite fika.
Jag är jättesocial annars men det verkar inte funka här i malmö
känner igen mig. tror att det är till din fördel om du kan övervinna din rädsla för att göra bort dig. jag vet att det är jättejobbigt men tror ändå att man kommer tjäna på det när man väl lyckats komma över hindret.
då har du ju iaf kommet ett bra satans steg på vägen. men det löser sig väll med tiden som förståsigpåarna säger
windowblues:
och bröt kontakten med mig. Sedan dess har jag varit ensam, förvirrad och oinbjuden.
mm idioter. men det är bara jaga vidare fär eller senare lyckas du ska du se, typ eller kanske inte
OF 5:
då har du ju iaf kommet ett bra satans steg på vägen. men det löser sig väll med tiden som förståsigpåarna säger
det har gått två år nu. fortfarande inte en enda vän. hur lång tid ska det ta?
windowblues:
det har gått två år nu. fortfarande inte en enda vän. hur lång tid ska det ta?
vet inte jag tror inte ens själv att det går
windowblues:
Jag hade jätte många vänner innan. Men dom bara bestämde sig för att jag inte passade in i deras liv, och bröt kontakten med mig. Sedan dess har jag varit ensam, förvirrad och oinbjuden.
windowblues:
Jag är jättesocial annars men det verkar inte funka här i malmö
windowblues:
det har gått två år nu. fortfarande inte en enda vän. hur lång tid ska det ta?
Förstår dig och lider med dig.
Har du ingen som du umgås med lite da?
Jag är trött på att jaga folk.. är fast i en ond cirkel. För att lära känna folk, måste man träffa folk. vilket jag knappt gör..
detberorpå:
Förstår dig och lider med dig.
Har du ingen som du umgås med lite da?
Jag har en. Men han är äldre än mig, och dumpar mig när det kommer andra in i bilden..
windowblues:
vilket jag knappt gör..
Varför?
Finns det ingen som du träffar någon gång?
Pluggar du inte? Jobbar du inte? Vad brukar du göra?
jag är typ lite grann likadan. Iofs försöker jag trösta mig med att jag har pojkvän, dock finner vi inte tid för varandra riktigt.
Bor också i malmö..
