stanislavdenstore:
Självupptagen är du absolut inte. Och är du helt slut, utmattad, rentav till den grad att du skulle vilja dö, så har du ju uppenbarligen arbetat nog för att förtjäna vila. Inte döden, men ordentlig jävla vila. Det är ändå inte något man kan "förtjäna". Antingen är man i behov av det, eller inte, det spelar ingen roll vad som har föregått detta behov.Efter 5 år av depression, och vad som har beskrivits som "hög suicidrisk" så tycker jag mig inte heller känna någon samhörighet med världen. Men jag har förstått, eller snarare fått inbankat i huvudet på mig, att jag visst också förtjänar livet, att inte bara överleva utan att frodas.
En psykolog låter som en möjlig väg framåt.
Men det krävs förstås mer, det är jag fullt medveten om.
Jag är ledsen att du behövde gå igenom allt detta. Jag hoppas att du mår bra idag!
Lilla Trollungen:
Kanske var just den personen du pratade med då som det inte funkade med? Kanske du kan testa igen med att prata med någon annan och se om det fungerar bättre med den? Vissa människor klickar man ju helt enkelt inte med och då blir det ju rätt värdelöst att gå och prata med dem
Det är ju sant, men jag tror att jag är problemet. Jag har svårt att lita på folk.
Lilla Trollungen:
Annars vet jag inte riktigt om jag känner igen mig så mycket i exakt just det du beskriver, men just i själva det där med att kännas sig utesluten ur livet kan jag på sätt och vis känna igen mig i rätt mycket, för min del känner jag det ofta som att livet liksom går mig förbi medan andras liv rullar och flyter på så bra medan jag inte kommer nånvart alls, kan kännas så jobbigt att se alla andras liv flyta på och att de flesta andra lyckas, har kul osv medan mitt liv mest är skit typ, jävla skit
Jag förstår dig, hoppas att det blir bättre.
L Y S:
Hur länge har du känt såhär? Jag känner igen mig, och personligen tycker jag att livet är större än mänskligheten så det gör inte mycket att man inte passar in. Det är ändå roligare att vandra sin egen väg än att kopiera alla andra, men det blir mer ensamt. Lär man sig hantera det blir man friare och starkare som individ.Vad gillar du att göra? Vad får dig på bra humör?
Så länge jag kan minnas men det här blivit värre på slutet. Jag har inget problem med att sticka ut, jag vill bara bli accepterad för det jag är.
Jag har haft många intressen men det är inte mycket som gläder mig längre. Jag försöker att se de små sakerna I min omgivning. Tack för att du frågar.
Yungblud 4 eveeer:
Welcome to Sweden. Vet precis hur du känner för jag är min familj svarta får och mina vänner i skolan är inte dom snällaste. Jag är dock positiv och glad så an märker inte av hur dåligt jag egentligen mår. Men när jag har väx upp hela livet med att bli mobbad och typ udda så känns livet kasst. Och såklart känner jag som du men de flesta förstår inte känslan för dom antagligen är rika snorungar eller bara clowner förlåt om jag kastar alla från samma kant.Fast jag är dock invandrare från andra sidan Östersjön.
mvh Bonden från Estland
Jag är ledsen att det är så för dig också. Jag tror att det är ett svensk beteende faktiskt. De få gånger jag varit utomlands så har jag stortrivts med människorna. Sedan så tror jag att just Jämtland är sämre än andra delar av landet. Folk är verkligen arslen. Vilket län är du från?
Uttråkad_stadsbo:
Jag är ledsen att det är så för dig också. Jag tror att det är ett svensk beteende faktiskt. De få gånger jag varit utomlands så har jag stortrivts med människorna. Sedan så tror jag att just Jämtland är sämre än andra delar av landet. Folk är verkligen arslen. Vilket län är du från?
Jag är från Östegötland men lxm it is what it is
Uttråkad_stadsbo: Så länge jag kan minnas men det här blivit värre på slutet. Jag har inget problem med att sticka ut, jag vill bara bli accepterad för det jag är.
Jag har haft många intressen men det är inte mycket som gläder mig längre. Jag försöker att se de små sakerna I min omgivning. Tack för att du frågar.
Ok, att bli accepterad av alla för den man är kan man glömma, tyvärr. Speciellt om man är lite annorlunda. Det man kan göra är att skaffa vänner som gillar vem man är och skaffa värderingar, vanor, etc som höjer upp motivationen och ger styrka.
Du verkar ha en depression, har du haft kontakt med vården? Om du fyller i denna skala, vad får du för resultat? MADRS självskattning
L Y S:
Ok, att bli accepterad av alla för den man är kan man glömma, tyvärr. Speciellt om man är lite annorlunda. Det man kan göra är att skaffa vänner som gillar vem man är och skaffa värderingar, vanor, etc som höjer upp motivationen och ger styrka.Du verkar ha en depression, har du haft kontakt med vården? Om du fyller i denna skala, vad får du för resultat? MADRS självskattning
35 ungefär?
L Y S:
Ok, att bli accepterad av alla för den man är kan man glömma, tyvärr. Speciellt om man är lite annorlunda. Det man kan göra är att skaffa vänner som gillar vem man är och skaffa värderingar, vanor, etc som höjer upp motivationen och ger styrka.Du verkar ha en depression, har du haft kontakt med vården? Om du fyller i denna skala, vad får du för resultat? MADRS självskattning
Men nej, jag har inte varit I kontakt med vården, bara en skolkurator.
Uttråkad_stadsbo: 35 ungefär?
Det är väldigt högt, jag tycker att du borde få prata med en psykolog, kanske även få antidepressiv medicin i början. Det blir bara värre om inget görs. Du har iaf skrivit den här tråden som är en god start, men jag skulle rekommendera att du tar kontakt med vården.
Jag har personlig erfarenhet av att må dåligt, men jag vet nu också att det bara är ett sinnestillstånd, och inget som är hugget i sten. Det krävs en del jobb för att komma ur det, men det är värt besväret för det man vinner är en mening med livet och en trygghet i sig själv.
L Y S:
Det är väldigt högt, jag tycker att du borde få prata med en psykolog, kanske även få antidepressiv medicin i början. Det blir bara värre om inget görs. Du har iaf skrivit den här tråden som är en god start, men jag skulle rekommendera att du tar kontakt med vården.Jag har personlig erfarenhet av att må dåligt, men jag vet nu också att det bara är ett sinnestillstånd, och inget som är hugget i sten. Det krävs en del jobb för att komma ur det, men det är värt besväret för det man vinner är en mening med livet och en trygghet i sig själv.
Jo, jag vet men jag gillar inte att ge ifrån mig mycket information och vården måste anteckna. Medicin är något jag bestämt inte tar om det inte är nödvändigt och jag känner att jag måste ta mig ur det här själv. Det hjälper inte att prata om det, det blir bara värre. Här är jag anonym och därför går det bättre. Livet är en plåga och värre lär det bli. Men jag försöker.
Uttråkad_stadsbo: Jo, jag vet men jag gillar inte att ge ifrån mig mycket information och vården måste anteckna. Medicin är något jag bestämt inte tar om det inte är nödvändigt och jag känner att jag måste ta mig ur det här själv. Det hjälper inte att prata om det, det blir bara värre. Här är jag anonym och därför går det bättre. Livet är en plåga och värre lär det bli. Men jag försöker.
Ok, men terapi behöver inte vara psykoanalys där man gräver djupt. Det kan även vara KBT som är mycket mer praktiskt inriktat. Känner du till det? Finns också bra böcker inom KBT för självhjälp.
Som alternativ till medicin är fysisk aktivitet bra, pulshöjande aktivitet. Det sägs fungera minst lika bra som antidepressiv medicin för lätt till måttlig depression, men man behöver träna regelbundet. Hur är det med den biten?
L Y S:
Ok, men terapi behöver inte vara psykoanalys där man gräver djupt. Det kan även vara KBT som är mycket mer praktiskt inriktat. Känner du till det? Finns också bra böcker inom KBT för självhjälp.Som alternativ till medicin är fysisk aktivitet bra, pulshöjande aktivitet. Det sägs fungera minst lika bra som antidepressiv medicin för lätt till måttlig depression, men man behöver träna regelbundet. Hur är det med den biten?
Jo, jag har hört om KBT. Jag har aldrig provat det men jag antar att jag skulle kunna försöka. Dock har jag svårt att binda mig till saker, så att göra det hemma kan vara knepigare.
Jag går väldigt mycket, flera timmar om dagen. Det lugnar nerverna. Jag springer ibland men tycker inte om att göra det I städer.
Uttråkad_stadsbo: Jo, jag har hört om KBT. Jag har aldrig provat det men jag antar att jag skulle kunna försöka. Dock har jag svårt att binda mig till saker, så att göra det hemma kan vara knepigare.
Hm ok, men att börja binda sig till saker är även en viktig väg ut ur depression så...det kan vara bra att träna på disciplinen.
Uttråkad_stadsbo: Jag går väldigt mycket, flera timmar om dagen. Det lugnar nerverna. Jag springer ibland men tycker inte om att göra det I städer.
Det är en bra början.
