Hej, jag och min kille har varit tillsammans i nu ca 2 månader och nu på senaste tiden har jag börjat märka av att jag alltid ska ställa upp för honom.. Jag känner mig inte älskad på något sätt, han säger att han älskar mig i telefon och när vi träffas och så men handlingar väger mer än ord känner jag. Jag älskar honom det gör jag verkligen jag är verkligen kär i honom men han kan aldrig prioritera mig heller för den delen. Han ska alltid vara med kompisar och när jag väll är med han så ska han alltid säga att vi ska träffa massa av hans kompisar och jag säger inte nej om det men jag känner att han skulle nog aldrig kunna spendera en dag bara med mig liksom. Och när ja väll sagt att jag inte vill ut och va med hans kompisar (vilket händer väldigt sällan) så slutar det endå alltid med att vi är med hans kompisar. Jag vet inte om jag överreagerar men jag är bara trött på att jag alltid ska vara den som ska ge så mycket och får inget tillbaks. Jag känner bara som en dålig flickvän då. Vad ska jag göra för att han ska kunna uppskatta mig??
Du är verkligen ingen dålig flickvän. Men du borde prata med honom om hur du känner. Säga till att du känner dig utanför.
Men du kan inte ändra på honom. Du kan bara säga till och se hur han reagerar. Om han är förestående eller fortsätter som förrut.
MaximusPrime:
Förstår inte riktigt, men skulle kunna byta bort förrut med tidigare.
jahaa, då makear meningen mer sense, när du ersätter ett obefintligt ord med ett befintligt
Har du pratat med honom på exakt samma sätt som du skrivit här i tråden? För det har du ju gjort pedagogiskt och bra. Ibland är man dock inte superkompatibel på just umgängesfronten, men vill man fortfarande ha en relation med personen kan man ju försöka sysselsätta sig själv och fila på sina egna intressen så man inte bara sitter hemma och längtar efter den andra. 🙂
Det känns självklart att när man har en relation med någon så har man rätt till dens uppmärksamhet och att umgås med den ensam då och då - det gäller alla relationer, men särskilt när man har ett förhållande.
Jag antar att du också själv umgås med dina egna kompisar själv ibland, och förutom detta avsätter tid åt honom? Om du inte gör det, så borde du kanske helt enkelt umgås med dina vänner när han umgås med sina, man ska är ju fortfarande en egen individ när man har ett förhållande, och ha bör förstås få umgås med sina vänner när han vill, men samtidigt har du ju rätt att få egentid med honom. Säg det, eller skriv, odramatiskt och avslappnat och sakligt:)
MaximusPrime:
Förstår inte riktigt, men skulle kunna byta bort förrut med tidigare.
Tickstart:
jahaa, då makear meningen mer sense, när du ersätter ett obefintligt ord med ett befintligt
Förut antagligen