LitenPenis:

Problemet är ju då, om man utgår från att han inte finns, att man byter ut en meningslös existens mot en illusion av en meningsfull existens.

Jag vet, så första steget är att övertygas om Guds existens, men jag som troende "vet" ju att han gör det (ur mitt subjektiva perspektiv, ja, jag vet, vrid och vänd hur mycket ni vill), så då konstaterar jag att det behlvs lite Jesus i ens liv, om du fattar vad jag menar.

Jag är inte här för att starta debatt om existentialism, utan bara förklara motiveringen bakom uttalandet. Jag brukar inte säga saker som att "Du behöver Gud", men det kändes som en ganska passande kommentar så...

Hezkirin:

Men känslan av att det bara är ett fucking mönster som upprepar sig i alla människor och att vi ändå snart inte existerar (om vi ens gör det nu) försvinner inte.

Det bästa du kan göra är att umgås med likasinnade.. då kommer mönstret att brytas... du kommer må mycket bättre 🙂

Hezkirin:

Hur stort allt är och hur länge allt kommer att pågå när vi raderats ut från planetens yta.

Hezkirin:

Men på sistone har jag ändå fått en känsla av att vi varken existerar eller betyder något, och känslan försvinner inte. Jag tror att våra medvetanden är en illusion skapad av samverkan mellan celler och kemikalier, som i sin tur bara är en liten parantes i universums utveckling (om ens det).

Hezkirin:

Jag hajar mycket väl att man kan "ta tag i det", "rycka sig i kragen" och så vidare, och bara börja gå upp om morgnarna, uppleva allt och bygga ett ekorrhjul med guldkanter.

Hezkirin:

Men känslan av att det bara är ett fucking mönster som upprepar sig i alla människor och att vi ändå snart inte existerar (om vi ens gör det nu) försvinner inte.

Klockren text! Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det känns tomt ibland. Ibland ofta. Och allt känns som en illusion. Om allt verkligen är verkligt. Och blä. qwklgfejtasfg , jag gillar inte såna tankar. Men jag känner igen mig fullständigt

Tråden låst på grund av inaktivitet