Jag är en tjej på 21 år och har ett problem. för cirka 4 år sedan lärde jag känna en kille. Vi hamnade i samma franskaklass på gymnasiet. Vi hade många lektioner ihop och jag efter varje gång så kunde jag inte sluta tänka på honom. Vi började snacka på facebook efteråt, jag blev lika glad varje gång han skrev, men nu till problemet. Jag vill inte se mig själv som ytlig, men jag tyckte inte att han såg så bra ut. Jag ville tycka det men gjorde inte det. Efter ett tag så slutade han svara. Jag tyckte det var tråkigt men kanske bäst eftersom jag inte riktigt kunde klura ut på vilket sätt jag tyckte om honom. Jag har i efterhand fått reda på att det var för att han tänkte att han ändå inte hade en chans på mig.

Efter det började vi få gemensamma kompisar och började festa ihop. I mitt umgånge ses han som världens bästa kille men han hamnar alltid i "friendzonen" och har aldrig varit med en tjej. Dock ända sedan vi började umgås så kan jag inte hjälpa att jag dras till honom. så har det varit i flera år. På varje fest eller krogen så står vi och pratar i timmar, och jag vill inte umgås med någon annan än honom. Jag blir även avundsjuk om han klickar för bra med någon annan tjej, men jag vill inte att han eller någon ska få reda på det. Om vi ses själva nyktra blir jag nervös och vill att han ska tycka om att umgås med mig.

Nu tycker säkert många att det är väll bara att ta reda på om det finns någon romance där? Saken är den att han, helt ärligt är den bästa killen jag vet. skulle aldrig förlåta mig själv om jag skulle såra honom så jag vågar inte chansa. Jag är även självisk och tänker att jag skulle inte vilja vara utan det vi har idag.

så vad tror ni? Är jag kär i honom men rädd för vad andra ska tycka och faller för grupptrycket eller tycker jag om honom så mycket som vän att jag så gärna vill vara kär i honom att jag inbillar mig?