Hejsan!
Det är så här att jag är kär i min bästa tjejkompis. Vi har känt varandra i 3 år, lite mer kanske och vi är verkligen varandra nära. Vi berättar allt för varandra, ett tag umgicks vi nästan varje dag. Och vi brukar ofta sova över hos varandra. Vet inte riktigt hur det började, men nån natt började vi hålla på lite med varandra, pussas osv. Sen har vi fortsatt med det. I början var det bara att vi hånglade å kramades innan vi somnade osv. Men nu har vi verkligen gjort allt med varandra ungefär, men bara för att testa liksom, hur det känns, båda har blivit sugna.
I början kände jag ingenting för henne, mer än vän alltså. Men sen har jag börjat fått känslor för henne å velat mysa med henne så fort jag får chans till det. Och nu har jag insett att jag är kär i henne. Jag blir svartsjuk när hon håller på med killar, jag får ont i magen å mår jätte dåligt. En natt berättade jag för henne att jag tycke om henne mer än som vän, men hon sa ingenting speciellt utan blev mer chockad. Men vi har pratat om det en del, och hon är verkligen inte intresserad av mig, hon är inte bi eller lesbisk. Vilket jag inte trodde jag heller var, innan jag fick känslor för henne. Hon säger att hon står bakom mig till 100% och stöttar mig. Vi håller inte på längre, för att hon tycker det känns fel, inte för att jag tycker om henne utan för att hon inte är lagd åt det hållet. Hon säger att det var kul i början, det var en kul grej.
Nu på senaste tiden bråkar vi mycket, ofta är det för att jag är svartsjuk. Eftersom vi är bästa vänner så berättar vi allt vi gör, jag får reda på vilka hon håller på med osv. Och då får jag ont i magen och mår dåligt. Men måste låta som att jag inte mår dåligt för att vi inte ska börja bråka. Samma när hon tex håller på med någon på fest/krogen framför mina ögon, då måste jag visa att jag inte bryr mig. Medan det förstör mig inombords.
I alla fall, jag tror jag är ganska övertygad om att jag är kär i henne. Hon känner ingenting för mig, inget mer än vän. Hon betyder världen för mig, hon vet allting om mig. Hon hjälper mig när jag har problem, och stöttar mig. Hon får mig att må så jävla bra. Men ändå så jävla dåligt pga av att jag är kär i henne. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag skulle verkligen behöva komma över henne, för jag orkar verkligen inte må så dåligt som jag gör pga detta.![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
Men jag skulle inte klara av att säga upp vår vänskap då hon betyder världen för mig och är verkligen min närmsta vän.
Vad borde jag göra? Hur ska jag kunna få bort mina känslor för henne och sedan fortsätta vara vän med henne? Hur ska jag göra för att inte vara så svartsjuk? hjälp! ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Gud så jobbigt.
Som du säger så vill du bara mysa ner dig i henne och du har alltid den där härliga känslan när du är med henne. Det enda sättet att bli av med känslorna enligt mig är att säga upp kontakten med henne helt. Du måste glömma henne och det går inte om du umgås med henne :/
Ta en paus från varandra och vänta ut känslorna och börja sedan umgås igen för att behålla kontakten som vänner, och bygg sedan upp VÄNSKAPEN därifrån igen.
Eller så får du helt enkelt försöka blocka känslorna du har och leva på någorlunda som du gör idag och hoppas på att känslorna försvinner en vacker dag.
Är du en svartsjuk person i andra lägen? Svartsjukan håller ju ihop med dina känslor och vad du får/inte får göra med din kompis. Tror inte att svartsjukan kan försvinna före känslorna.
hur gamla är ni?
usch för jobbig kärlek ![[n]](/img/smilies/thumbdown.gif)
Tack för ett svar!
Jo jag vet att jag egentligen måste glömma henne, och sluta umgås med henne och prata med henne. Men det är så svårt då vi är så nära. Hon vet allt om mig, och hjälper mig genom mina svåra tider. Jag har lite trubbel i familjen, och det är inte så många av mina vänner som vet allt kring det. Så det är skönt att hon finns att prata med om allting.
Men tycker hon ändå borde känna nånting lite extra för mig då vi har hållit på med varandra. Hon har aldrig hållit på med nån annan tjej som hon har gjort med mig. Fast jag har inte heller hållt på med nån annan tjej på samma sätt som med henne.
Måste väl ta en paus från henne, men det är så svårt! Jag vill prata med henne, å veta så att hon mår bra. Men just nu ses vi inte alls mycket, vilket kanske är bra. Men ändå jobbigt. Just för tillfället är det 100 mil mellan oss, men snart flyttar hon hem igen och då är det bara 9 mil. Men när vi gick i skolan bodde hon i samma stad som mig, och de var då vi umgicks varje dag.
hm, jag jag vet inte riktigt. Är väl mest svartsjuk för att jag tycker om henne men inte kan göra nånting med henne. Jag vill bara vara nära henne. Alla andra får ju vara nära henne, eller dom killar hon gillar får.
vi är båda 19.
Ja det är riktigt jobbigt, hoppas bara känslorna försvinner snart. Vill verkligen inte förlora henne helt
