Jag blir galen. Jag blir fan galen!

Jag är otroligt, verkligen otroligt kär i min lärare. Vet inte om kär är rätta ordet men det är det enda jag kom på. Jag är iallafall väldigt mycket intresserad av honom.
Ska berätta!

När jag började högstadiet var han min språklärare. Mitt första intryck av honom var att han var snygg, väldigt snygg! Det tyckte alla tjejer.
Trots att jag tyckte han var snygg brydde jag mig inte om honom. De enda gångerna jag pratade med honom var när jag skulle fråga om någon läxa eller något.
MEN!
Andra terminen i åttan förändrades allt!!! Kan fortfarande inte förstå hur allt började. Han började i alla fall prata med. Fråga mig saker, skämta med mig, han gav mig till och med komplimanger för mitt hår, mina smycken mm.
Vi började prata mer och mer. Jag gillade hur han var mot mig. Snäll och trevlig, han behandlade mig på annorlunda sätt en alla andra elever. Han var på skolan 4 dagar i veckan ungefär och vi pratade så fort vi fick chansen. Snart så började jag se hur han kollade på mig. När vi tex skulle läsa en text på lektionen så kollade jag upp och han kollade rakt på mig. En gång stod han och pratade med en annan elev och då går jag förbi och han ler och kollar på mig och slutar inte förrens jag har rundat hörnet. DET MÅSTE BARA NÅGOT???? Helt allvarligt! Vilken normal lärare skulle annars göra så? Och det var inte ett " hej! godmorgon" log utan det var liksom ett "hej sötnos, hur mår du idag?" leende.

Vårterminen gick och när sommaren närmade sig blev jag nästan ledsen över att skolan var slut för jag skulle inte få träffa honom. Första fredagen på sommarlovet träffade jag honom i affärer men det var allt! Sen såg jag honom inte alls!
Jag lyckades faktiskt att inte tänka på honom så mycket under sommaren förrens i slutet av lovet när jag förstod att jag snart skulle få träffa honom.

Läraren. Han hade sagt att han förmodligen skulle vara pappaledig under höstterminen och jag började allvarligt gråta, hur fan skulle jag klara sista året utan honom? Den enda läraren jag kan prata med och som förstår mig? Första dagen i skolan frågade jag min rektor om han skulle vara ledig eller inte och då sa hon att han inte skulle det. Då blev jag glad! Hhaha. Men fyfan vad lång tid det tog innan han kom tillbaka. Han kom inte på två veckor och jag väntade och väntade och började nästan tro att han hade dött eller något. Och eftersom att han aldrig kom kunde jag inte ens föreställa mig hur det skulle vara att träffa honom igen.

Men så en dag! Jag stod i korridoren och pratade med rektorn. Då kommer han där! Iklädd jenas, sina fina hundtofflor och en transparent t-shirt. Jag trodde jag skulle dö! Så snygg!!!! Han kom fram och ställde sig bredvid mig och lyssnade på när jag och rektorn pratade, sedan gick rektorn iväg och han, jag och min kompis var kvar. Vi pratade lite snabbt " typ hej, hur mår du? haft en bra sommar? hur känns det att vara tillbaka?" Det tog också ett tag innan vi började prata på riktigt. Helt ärligt så försökte jag släppa honom, gå vidare liksom. Dessutom var det lite jobbigt för min bästa kompis började tycka han var snygg och varje gång jag försökte gå fram och prata så kom hon och drog med mig.
Men tillslut började vi prata. Lite smått iallafall.
Men så på en lektion så var nästan alla borta så det var bara jag och två andra elever. I slutet var det bara han och jag kvar och vi började prata. Sedan började jag fråga vart han bodde och han frågade vart jag bodde. Sen frågade om jag kunde åka med honom hem för att slippa åka bussen. då gjorde han det! Jag var överlycklig! verkligen överlycklig! tänk om min kompis hade varit där? då hade jag ALDRIG kunnat fråga honom det och då hade jag aldrig kunnat åka med honom hem varje torsdag.

Första gången vi åkte så pratade vi väldigt mycket om våra familjer och jag fick reda på att vi hade det väldigt likt. Våra pappor är båda svin och båda hade bytt efternamn pga dom. Jag såg på honom att han blev lite chockad över att jag också hade det så. Hur lika vi egentligen var.

Andra gången vi åkte så blev det lite mer intimt och vi skrattade väldigt mycket. Han rörde flera gånger på mig, på mitt knä, på min arm, min hand. Han är musikintresserad och pratade väldigt mycket om hur han känner i vissa låtar. Då dog jag IGEN! Hur kan vara snäll, snygg, trevlig, charmig, vacker, underbar, fin,rolig, sexig och POETISK på samma gång? Han är fan drömannen.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag tänker på honom none stop. Det jobbigast är att min kompis vet om att jag åker med honom att vi pratar väldigt mycket. Och hon är avundsjuk.

För några veckor sedan stod jag och pratade med honom i cafét och då kommer min kompis och sliter tag i min hand och säger "KOM SÅ GÅR VI!" jag blir jättechockad och skitarg! Man gör inte så. det är rent hyffs. Jag sliter loss armen och säger nej " jag står och pratar med ...." då blir hon sur och går iväg. Det är så hela tiden! Direkt efter en lektion säger hon "kom så går vi" och så sliter hon tag i mig. Och det är bara på dom lektionerna hon gör det, annars inte.

Hon gör också smågrejer som att försöka göra bort mig när han är i närheten, typ säger att jag ibland snarkar, att jag bor i slumområde(vilket jag inte ens gör) sen kan hon typ skrika rätt ut när han står vid vårt bord och säga något pinsamt.

Jag bryr mig inte. Men det är jäkligt irriterande... det roliga är att hon försöker göra mig svartsjuk genom att säga " han sa det till mig" och massa annat. Jag bara rycker på axlarna och bryr mig inte mer. Kul för henne. Jag vet att hennes chans är hur liten som helst. För det första är jag iallafall trevlig och frågar hur han mår och hur han har det osv. Men enda gångerna hon pratar med honom är när hon ska klaga på något. Och säger knappt ens hej.

Så min problem är alltså!
1. Jag är 1000000000% kär i min lärare och jag vill bara skrika till honom att jag älskar honom!

2. Min kompis som gör allt så jävla jobbigt. Jag lever inget fritt liv det dagar när han är där. Hon styr vart jag ska gå och vem jag ska prata med.

Idag blev jag skitarg och sa till henne att jag INTE ville följa med henne. Så jag stannade kvar och pratade med honom i alla fall.