Jo det är så att jag och min biologiska helsyster har förhållande och som nu har pågått i två år.
Till saken hör att vi har sex på en reguljär basis men låt oss ta det hela från början.

Jag och min syster har inte växt upp ihop på samma plats det vill säga när hon var två och jag nyfödd stack vår far till sitt hemland Frankrike och tog då med sig min syster till sitt nygammla land.
Jag och vår mor stannade kvar i Sverige efter seperationen och jag har växt upp och levt här i stort sett hela mitt liv medans min syster har växt upp och levt i Frankrike.
Under denna 20 års perioden har jag inte sett min syster eller far mest beroende på att jag närde ett starkt hat mot min far och inte ville ha med han att göra och i förlägningen även min syster.

För tre år sen dog vår far och min syster kom till sverige och sökte upp oss, under denna perioden log jag inne i försvarsmakten
och jag skall jag vara ärlig ägnade inte många minuter åt att sörja.
Som ett sätt att visa min avsky åkte jag aldrig ner till Frankrike för att bevittna gravsättningen och min syster som jag vid denna tidpunkt knappt sett eller prata med blev naturligtvis upprörd.

Det gick ännu ett år och när jag muckade så stod hon därute och väntade och villka tankar som gick runt i hennes huvud kan fortfarande få henne att smälla till mig.
Att ge er en bild av vad som skedde har jag svårt för men väldigt kort sparkade hon ner mig och efter x antal smällar förstod mina förvirrade vänner vad som hände och slet bort henne, jag då fri från både min packning och slag reste mig upp rosenrasande och med hela mitt jag inställt på att brutalt misshandla henne
så hände det och jag har under mitt någorlunda korta liv aldrig kännt en starkare känsla än då.....

Det var som om .. det var som om att jag upplevde mig hel, som om en del som förnekats mig i alla år äntligen kommit på plats.
Jag kände mig hel i meningens fullständiga betydelse.

Efter turbolensen gick mina vänner iväg med löften om att jag skulle kontakta de efteråt vilket inte inträffade. Vi pratade , vi skrattade, vi grät och vi älskade den natten flera gånger.

För att göra en lång historia kort blev vi ihop och har älskat med varandra under två års tid.

Det har naturligtvis varit svårt för oss att inte öppet vissat våran kärlek öppet men det har än så länge fungerat bra.
De äldre människorna runt omkring oss tycker mest att det är kul att vi efter så många år har hittat varandra och våra vänner lurar vi på olika sätt.
Genom att jag raggar på flickor och hon på män så har vi fått rykte om oss att vara lösaktiga men det passar våra intressen bra så det är inget vi beklagar.

Men nu känns det som vi har kommit till ett vägskäl i våra liv och vi kan antingen välja att åka härifrån där vi bor just nu och bosätta oss någon annanstanns där vi kan vissa våran kärlek på ett mer öppet sätt.

Eller försöka avbryta förhållandet och gå våra egna vägar.

På ett rationellt plan förstår vi att det inte kommer att gå men vad skall vi göra?
Barn kan inte skaffa oss men vi kan adoptera.
Vad jag ber om är tips och råd hur vi skall handskas med sitvationen
vi delar så mycket med varandra, kärlek humor intressen och synsätt så hur skall vi klara av att separera när någon av egentligen inte vill?

Jag kommer att radera kontot men jag kommer att läsa era svar i tråden.