hej, har gått och blivit kär i närmsta tjejkompisen.. vi går i samma klass sen två år tillbaka och hänger bara med varann i skolan och ofta på fritiden. jag har haft känslor nästan sen vi började i ettan då på gymnasiet och orkar inte mer. jag har ångest och gråter mkt:/ jag kan inte berätta för henne för vet inte hur hon kommer reagera, antingen så äre okey elle så kommer hon undvika mig resten av året och inte så lätt när man går i samma klass :S har berättat för två av mina andra kompisar som är i samma "gäng" bara för att prata med någon.. dem tröstar och dömer inte och säger absolut inget men jag klarar inte av att leva i en sådan lögn längre! har sagt att jag är öppen i min sexualitet och hon har inget emot det men tror inte hon är lagd åt det hållet alls.. vill att det ska försvinna så jag kan gå vidare! typ första gången jag blir riktigt kär och så ska det bli en sådan idiotisk olyckligkär situation. hon är så jävla go och skön kompis, jag vill inte förstöra det genom att säga nåt men det gör så jävla ont vareviga dumma dag:( kunde vart precis vem som helst men nej, det måste vara bästa kompisen.. så min fråga: har någon varit i en liknande situation och hur har ni isf gått vidare?
Vad är det som säger att det inte är lika för henne?
Våga och vinn, visst kan det bli ett hårt magplask men tänk om 🙂
Om du inte vill riskera något (vilket du ju skriver) och komma över allting så kan du nog inte göra så mycket mer än att dra dig tillbaka ändå.
Jag har inget annat vettigt tips, men hur ska man kunna komma över någon som man anser är sjukligt underbar och samtidigt umgås med personen i fråga?
JAG skulle iaf se det som en halv omöjlighet.
man måste våga fråga. det är det bästa du kan göra
Du verkar ju inte må bra som du har det nu och du kan ju inte ha det så här i resten av din gymnasietid, jag tycker att du ska våga och berätta! Om det inte skulle bli som du ville så tror jag nog att hon skulle förstå ändå och ni skulle nog kunna fortsätta att vara kompisar, det tar bara lite tid, lycka till!