Kära Dagbok!
I
Idag börjar mitt sökande efter barndomsminnen ha en fantastisk effekt på mitt liv!
Allt detta började en vacker dag för cirka 2 veckor sedan, tillåt mig att ta mig själv tillbaka i tiden!
(Harpspel)
Kära Dagbok, Idag såg jag en dokumentär om meditation, vad dessa människor påstod var att en människa under sin barndom är mycket närmare Gud/Existens/Ursprunget och jag slogs i denna sekund av tanken att börja göra forskning om mig själv i förflutna, fallna, magiska tider.
Turen är på min sida, jag vet precis vart det finns massvis av kort ifrån min barndom, i mina ögon väcker dessa bekanta känslor och minnen!
Gamla låtar har samma effekt!
Igenom dessa minnen ser jag hur spelet jag gått med på att spela har försatt min själ i stort lidande, detta spelet går ut på att använda all sin underbara kreativitet och energi åt att under var sekund av sitt liv manipulera andra människors uppmärksamhet ifrån naturen, världen, musik och allt underbart till sig själv!
Detta lär mitt yngre själv mig!
Jag finner mig mig själv efter detta hamna i tanke gångar som
"Jag tror inte på lidande, jag tror inte på smärta"
"Jag tror på solen, jag tror på månen, jag tror på vinden"
Att tro och att förstå visar sig trigga samma delar av hjärnan, vad jag inte tror på är också oförståeligt för mig!
nostalgia is so old.
Vänta, vänta... Albert Camus? NEJ, NEJ... Vad hette han? *googlar* madeleinekakan... PROUST!