Jo nu är jag kär, på riktigt. Sådär som man aldrig var förr i sina gamla killar, nu är det ingen nyfikenhet utan nu är det ren tortyr kärlek som går och stör ens tankar hela tiden.
Och vem har jag då gått och blivit så fruktansvärt kär i? Jo min gamla klasskamrat. Någon som man aldrig kunde tänka sig innan när man gick i samma klass.
Problemet eller vad man nu ska kalla det, eller hela storyn är så här:
Vi gick i samma klass och kände varandra ganska bra, delade samma intressen men vi brukade inte vara med varandra så mycket på fritiden alls. Sen började vi en större skola och tappade kontakten något år, snackade när vi hade lektioner tillsammans med respektive klass men inte så mycket mer än så. Sen började jag få upp ögonen för honom när jag verkligen insåg vilka bra egenskaper han hade. Vi har samma passion, musik och samma drömmar och samma vilja. Det kändes perfekt men han verkade inte vara lika intresserad av mig. Men jag tog det lugnt och försökte visa mig på bästa sätt, sen började vi få gemensama vänner sen tidigare och nu så vi började umgås alla och då började han väl "känna mig på riktigt" det vart riktigt bra och det verka som att han gilla mig då han skrev till mig hela tiden, och kom fram och pratade och fokuserade på endast mig i ett rum fullt med människor och det var jättemånga saker som tydde på att han hade ändrat uppfattning om mig..
NU ÄR ju grejen att denna person är ganska väldigt mycket blyg och har inte haft någon annan tjej förut, och jag har haft erfarenhet men eftersom jag är så kär så att jag skulle kunna tänka mig att spendera en evighet och gifta mig med denna människa, just därför gör det att jag blir nervös och vet inte hur jag ska göra för att vi ska få det till "nästa nivå" som verkar jävligt långt bort.
För nu har han varit borta ett tag, och sjuk så har inte lyckats se han i skolan och eftersom båda är väldigt upptagna så är det svårt att hitta tid. Men jag vill verkligen inte att de känslorna som verkat uppstå ska svalna, och nu vill jag påminna er om att jag vill att det ska gå sakta men ändå så att vi förstår att båda vill något.
SNÄLLA GE TIPS? hur kan man göra, vad kan man göra tillsammans utan att det blir alltför snabbt fram, eller för svagt.
För jag vill ju verkligen säga till han vad jag känner, men är jävligt rädd att han ska vara osäker och skrämmas eller något..
ÅH hur gör man? Vi har ju mycket gemensamt och vi kan prata med varandra i timmar och trivs hur bra som helst tillsammans. Men det handlar ju om att försöka göra något som vi båda kan ha tid till, som gör att jag kan visa hur jag känner..
Ni blyga killar kanske kan svara också?
Ska jag bara säga exakt hur det är?
Eller låta det vänta och försöka ge "hintar" av vad jag vill?
Alla råd är nog till hjälp nu tack..för vår relation är ganska oklar och komplicerad just nu.
Man sjunger en sång
Min pappa gillar den *antecknar*
prata med honom och säg vad du känner
OF 5:
prata med honom och säg vad du känner
Jo man vill ju bara inte snacka om det alldeles för tidigt och förstöra allt, men å andra sidan så handlar det väl om att om han inte vill då så skulle han inte vilja sen om jag tog det "saktare heller" kanske.. så ja det kanske handlar om att just dooo it, och få det gjort.
stepfordb:
det kanske handlar om att just dooo it, och få det gjort.
ja, det tror jag också. lycka till.
lider med dig, kärlek är fan inte roligt
tycker du borde börja umgås lite mer med honom och sen berätta hur du känner ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Om ni träffas ensamma sådär regelbundet, och kramas och myser liksom, så tycker jag att du kanske borde ta det första steget mot en kyss... en kyss i nyktert tillstånd är väl ett bra vis att visa vad man känner? ^^
bourgeoisie:
tycker du borde börja umgås lite mer med honom och sen berätta hur du känner
Ja jag får väl göra det då, får ta till mig mod!
Det är ju värre att aldrig säga hur man känner och att det aldrig blir något, än att jag säger och får ett nej och då vet åtminstonde att jag försökte...
Macro:
du kanske borde ta det första steget mot en kyss... en kyss i nyktert tillstånd är väl ett bra vis att visa vad man känner? ^^
Jo, eller det är oftast att vi är bland så många, därför blir det inte av att man gör någonting speciellt som visar att man gillar varann..eller jag tycker inte det men alla andra runt omkring tycks också tycka att vi ska bara se till att visa hur vi känner för det är uppenbart att båda gillar varandra..tänk att det är bara vi som inte har fattat det än bara :p men jag tror att jag ska börja med att säga hur jag känner och sen får vi se hur det går..
stepfordb:
Ska jag bara säga exakt hur det är?
Umgås.
Sen låter du det bara flyta på.
Tror kroppskontakt är viktigare än ord.
gör någonting med bara honom då? du kan ju fråga om han vill ses och göra vadninuvillgöra. så kan du känna om det känns bäst att berätta hur du känner eller bara visa det med kroppsspråket.
stepfordb:
ÅH hur gör man? Vi har ju mycket gemensamt och vi kan prata med varandra i timmar och trivs hur bra som helst tillsammans. Men det handlar ju om att försöka göra något som vi båda kan ha tid till, som gör att jag kan visa hur jag känner..
Är han som jag så är det mycket möjligt att han också känner samma men är rädd för att visa det för dig, många killar är osäkra och vill veta helt säkert att känslorna är besvarade innan man vågar säga något. Detta kan leda till att den andra aldrig får veta att man har känslor för den, och samma för dig. Känner du dig säker på din sak så tycker jag att du ska chansa, det kan bli hur bra som helst:) Ett bra sätt är en liten puss på kinden i ett passande läge om du hellre visar ditt intresse så än att berätta det(risk att det blir stelt). Det var så det gick upp för mig att min flickvän hade känslor för mig, en puss på kinden när vi satt i en soffa ensamma:) Lycka till!
Tråden låst på grund av inaktivitet
