man tycker egentligen inte att personen man är kär i är underbar och fantastiskt, det blir bara så för personen råkar vara det kön man kan bli kär i!
om tex personen hade varit av det andra könet, men hade varit exakt samma person och haft exakt samma egenskaper, då hade man ju inte gillat personen?! man blir alltså mest kär i könet och inte personen.. är det nån som hänger med eller är jag den enda smarta i universum?!
så du hyser ingen kärlek till andra människor än just din partner med sitt specifika kön? vad hemskt!
för övrigt är heterosexuell normativt pga. rasen fortlever.
snåljåp:
eller är jag den enda smarta i universum?!
jag tror du överskattar din förmåga nu...
Du är ganska korkad, tyvärr. Du förenklar, banaliserar och uttrycker dig som om du vore 7 år gammal. Gå och lägg dig.
snåljåp:
om tex personen hade varit av det andra könet, men hade varit exakt samma person och haft exakt samma egenskaper, då hade man ju inte gillat personen?! man blir alltså mest kär i könet och inte personen.
om tex personen hade varit av samma kön, men varit en annan person och haft andra egenskaper, då hade man ju inte gillat personen!? man blir alltså mest kär i egenskaperna och inte könet.
Ser du logikfelet?
Kärlek är väl just kombinationen av egenskaper och den ytliga attraktionen. Attraheras man av kvinnor, blir man kär i en kvinna som har de egenskaperna och ser ut som man vill, och vice versa, och så vidare.
Att banalisera något så avancerat som kemisk obalans så här gör mig ledsen på världen.
Herregud du är ju en sämra filosof än Descartes.
finns för fan folk av samma kön med liknande egenskaper där man kan förälska sig i den ena men känna sig likgiltig inför den andra alltså är din teori bajs
Ey var inte så elaka, hon kanske är smartast i världen. Ni vet bara inte om det ännu!
mopsen:
så du hyser ingen kärlek till andra människor än just din partner med sitt specifika kön? vad hemskt!
jo men inte en sån där hyperstark och intesiv känsla man kan känna när man är kär!
Randroid:
Du är ganska korkad, tyvärr. Du förenklar, banaliserar och uttrycker dig som om du vore 7 år gammal. Gå och lägg dig.
men bra jobbat med att motbevisa mig, kärleksspridare ..
Åtta:
om tex personen hade varit av samma kön, men varit en annan person och haft andra egenskaper, då hade man ju inte gillat personen!? man blir alltså mest kär i egenskaperna och inte könet.
Ser du logikfelet?
nej, annars skulle jag väll inte ha skrivit det?!
jag förstår din tanke! men kanske kan man se det som att man blir kär i någon som uppfyller flera olika krav, o könet kan vara avgörande ibland
Tamburinmannen:
Herregud du är ju en sämra filosof än Descartes.
och det är ju lätt att bli bättre än en av de typ mest framstående inom ämnet..?
också ungefär som att jag säger att du är dålig på matte utifrån din mening. du kan ju inte säga att jag är dålig på att filosofera om jag inte ens har försökt..?
men kan ni skita i att bry er om mina formleringar, (finns föresten morfin i min hostmedicin, tänker ju endå på stora saker!) det är ju principen jag försöker förklara!
i min naiva ungdom var jag också kär, eller trodde jag var det, och då tyckte jag alltid att den där personen var helt fantastisk och himmelsk... Men nu i efterhand fattar jag att han är tråkig.. om personen hade varit tjej hade jag ju inte lurats att hon var bra, är inte det lite brainwash hehe?!
har typ fortfarande förmågan att känna lite crush men skulle aldrig typ låta mig bli kär. det är ju känslorna som man blir kär i och inte personen 🙁
livet blir fett tråkigt om man är smart?!