Hej! 🙂
Jag skulle bara vilja ha lite tips/råd hur ni skulle göra i min situation.
Ska försöka förklara så bra som möjligt. I oktober 2011 träffade jag den absolut finaste killen, att säga att det var kärlek vid första ögon kastet låter ju lite töntig kanske haha men det kändes verkligen så. Enda från dag ett kändes allt så rätt med han. MEN jag började tvivla på mig själv sjukt mycket då, vet inte om det är ett typiskt tjej beteende men man gick ju i tankarna " vad ser han hos mig" " varför vill han vara med mig" osv hela tiden gick sådana tankar, och de var inte det att det var han som fick mig att känna så, han var alltid så himla fin och snäll. Utan det var bara mina hjärnspöken.
Han sov hos mig flera gånger och jag tänkte efter varje gång att nu kommer han ju aldrig att höra av sig igen för jag vart alltid väldigt osäker när jag var med han, vi låg aldrig ens, han var alltid väldigt försiktig så han inte skulle gå över någon gräns. Men vi fortsatte att ha kontakten iallafall, och så här höll det på i ungefär 1 halvår. Sen gick allt ner, många har säkert hört " man vet inte vad man har förrän man har förlorat det" och det var precis så. Han blev tillsammans med hans kompis sen många år tillbaka. Jag har verkligen aldrig mått så dåligt och känt mig så sjukt dum i huvudet som aldrig tog chansen på riktigt och sket i min jävla rädsla och bara våga satsa... Han sa det också " att det kändes som allt bara rann ur sanden hela tiden, gick aldrig framåt". Så ja det fanns ju inget att göra mer än att acceptera hur det var lixom, man började ju också fundera är allt det jag känner bara i mitt huvud, men det känns ju så äkta. Har ju aldrig kommit över han efter alla år, han finns alltid kvar.
Men iallafall så hade jag inte pratat med han på flera år, men mina kompisar har varit på mig att jag ska höra av mig till han, inte med något i baktanken bara fråga hur det är med han, vad har du att förlora på det lixom. Så jag gjorde det nu för några veckor sedan, och det kändes bra faktiskt, vi pratade på 🙂
Men fick reda på igår att det nu tagit slut mellan han och tjejen. Så jag känner ju såhär om jag nu har fått turen att få en andra chans till att kämpa för den här killen, och har chansen att visa att det är han jag vill vara med så MÅSTE jag ta den. Nu vet jag inte alls varför det tog slut mellan dom, har gått i tankarna att han kanske träffat en ny, vem vet! Men jag måste ju försöka iallafall, eller? Hur skulle ni göra? och hur lång tid skulle ni vänta innan ni hörde av er?
Detta är en svår situation, men gå försiktigt fram och se om det kan bli en andra chans. Men, ha inte för stora förhoppningar tyvärr. Har det tagit slut en gång kan det ta slut igen.
Fråga dig själv om du kommer ångra dig i framtiden om du inte greppa tag i tillfället och försökte. Min gissning skulle vara ja så go for it 🙂
Gjorde ni slut typ April 2013?
Tror att tåget har passerat om det var så länge sedan.
Vi har aldrig varit tillsammans. Absolut att tåget kan ha passerat, men om det är nånting jag har lärt mig så är det vågar man aldrig satsa kan man aldrig vinna! Det finns en fråga som kan förfölja en person i en evighet, tänk om? Jag vet ju att han har känt likadant. Men att jag sumpande det. Vill han inget så är det okej, då har jag försökt iallafall. Är han lycklig så är jag det också 🙂