I mitt och min pojkväns förhållande känns det som att jag står för det mesta glada, roliga och positiva och det mesta ledsna, tråkiga och negativa medan han rör sig inom ett väldigt litet känslointervall..
De senaste gångerna vi har träffats har det känts roligt i en kvart och sedan går jag och tänker: "varför gör jag inte något annat just nu, de thär är ju ändå inge kul".
När vi skulle åka utomlands för några veckor sedan var det jag som sa innan liksom " va roligt det ska bli", "vad jag ser fram emot det" etc medan han mest var "mm.. jo det blir det väl...". Det speglar rätt mycket av hur det är allmänt mellan oss när vi ses.. Tillslut orkar jag inte vara glad o positiv längre utan blir jätteledsen och gråter och han tycker att jag är ledsen så ofta att han inte vet om han ska ta det seriöst.
Jag har försökt prata med honom men han håller inte med om att det här är ett problem.. På senaste tiden har han inte varit särskilt intresserad av sex eller bara ligga o kyssas o sånt heller. När han ser på film får jag inte prata m.m... Men ibland är han jättesnäll och gullig. Han ställer upp för mig och finns alltid när det verkligen behövs..
I förrgår frågade jag honom om han tvivlar på oss.. Då sa han lite ibland och då sa jag också det och då började han typ med "men det gör inget, det är lugnt, det är bara bra att tvivla lite ibland ...".
Jag vet inte vad jag ska göraaaaaaa..
Försöker att inte ses varje dag nu och inte vara så "på" för att se om han ändrar sig men det är svårt för jag är kontrollfreak och svartsjuk som bara den. Jag är väldigt medveten om det och gör allt jag kan för att itne förstöra för honom eller för oss med detta men att inte höras av och inte ha någon aning om vart han är på dagarna tycker jag är jobbigt. Jag hindrar honom inte från att göra något men blir stressad när jag inte vet var han är.. Någon som känner igen sig i det? Har man gått över gränsen då eller är det okej? :S
Man blir så ledsen mest.. Innan vi blev tillsammans ville han ha mig i nästan ett år och kämpade verkligen för mig.. Nu har han en helt annan attityd.. Man ser skillanden så mycket..
Vet inte riktgit vad jag vill med detta inlägg.. Om någon har seriösa tips, idéer, funderingar över vad jag ska göra så skriv de gärna.. Inga oseriösa svar snälla..
okej, men vad är ditt problem egentligen?![[shake]](/img/smilies/shake.gif)
kebu12:
okej, men vad är ditt problem egentligen?
Att förhållandet känns jättetråkigt.. Går omrking med en klump i magen ständigt. Jag vill jättegärna få det att funka och kännas roligt men känner inte att jag får med honom. Han visar riktigt eget intresse för oss för sällan för att det ska bli bra.. (istället för dittvingat intresse av mig typ). men jag kan ändå inte lämna honom för att han är så bra.. vad gör man? Hur tar man sig ur det? hur får man förhållandet att bli bättre?
majan:
Att förhållandet känns jättetråkigt..Går omrking med en klump i magen ständigt. Jag vill jättegärna få det att funka och kännas roligt men känner inte att jag får med honom. Han visar riktigt eget intresse för oss för sällan för att det ska bli bra.. (istället för dittvingat intresse av mig typ). men jag kan ändå inte lämna honom för att han är så bra.. vad gör man? Hur tar man sig ur det? hur får man förhållandet att bli bättre?
okej, låter jobbigt![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Jag tycker att ni ska ta en paus. Sen får det gå som det går. Känns som om ni båda behöver tänka, och inte minst han. Han säger ju själv att han är lite osäker, och du är svartsjuk och jag förstår att han blir trött till slut. Så "break up", tänk igenom allt. Sen ta de som de kommer. Tror inte det finns nåt annat alternativ just nu, annat än att bara fortsätta leva era liv tillsammans, men det är ingen bra ide. Då kanske du kommer må lika dåligt hela tiden. Men jag tycker inte att ni ska göra slut (för det verkar inte som om nån av er är riktigt säker att ni vill det) utan ta en paus bara, på x antal veckor, månader) och tänk!<3
Kamp:
Jag tycker att ni ska ta en paus.
Jag gillar inte pauser! tog en med min förra pojkvän på hans begäran och det sög tyckte jag. Jag förstår vad du menar men jag vet inte om jag kommer klara det något bra :/
jag sa till honom igår att jag vill inte göra slut nu men jag är rädd att vi kommer tröttna på varandra om 3-6 månader om det fortsätter så här. Och då sa han att nej, vi har ju klarat oss hittills, vi kommer inte tröttna på varandra till dess.. (men innan sa han att han tvivlade när vi bråkade)
köp en hund till honom
majan:
Jag gillar inte pauser! tog en med min förra pojkvän på hans begäran och det sög tyckte jag. Jag förstår vad du menar men jag vet inte om jag kommer klara det något bra :/
Jag tror det är ända sättet tyvärr:/ fast det är jobbigt, förstår inte hur ni annars ska klara det.
majan:
Vet inte riktgit vad jag vill med detta inlägg.. Om någon har seriösa tips, idéer, funderingar över vad jag ska göra så skriv de gärna.. Inga oseriösa svar snälla.
Känns lite som att han har börjat ta dig förgiven.
fjeak:
Känns lite som att han har börjat ta dig förgiven.
ja det håller jag nog med om, hur ser man till att han slutar med det då?
Kamp:
Jag tror det är ända sättet tyvärr:/ fast det är jobbigt, förstår inte hur ni annars ska klara det.
okej, jo kanske.. :/
Hur länge har ni varit tillsammans?
Hur länge har han varit sådan?
Är det möjligt att du överreagerar?
Har ni varit tillsammans länge är det troligt att han har börjat ta dig för givet och därför tappat intresset. Detta kan säkert även bero på att du är så "på" och att det inte längre är någon utmaning för honom att få det han vill ha, och att det därför inte känns lika roligt/spännande att mysa och ha sex med dig.
Alternativt är att han inte är kär i dig längre, men inte gör slut pga tryggheten med erat förhållande och rädslan att bli ensam.
Tar ni en paus kommer han säkert hata dig för en stund, iallafall om han fortfarande har känslor för dig. Men är han kär i dig kommer han nog försöka rätta till saker.
Är han inte kär i dig längre är han nog likgiltig till en paus, så försök glöm honom.
Teal Crab:
Hur länge har ni varit tillsammans?
Hur länge har han varit sådan?
Är det möjligt att du överreagerar?
Vi har varit tillsammans i ett halvår ca. Han har varit sådan i typ två månader ungefär.. Och ja, det är möjligt att jag överreagerar en del då jag har det struligt med jobb och mina föräldrar.. Men även om jag gjort det till ett större problem än det är, det är ett problem..
Fråga vad han känner för dig osv. Träffa han mer sällan så att han får längta efter dig. Jag var i ett distansförhållande i drygt ett år, och hade aldrig sådanna problem.
Teal Crab:
Fråga vad han känner för dig osv. Träffa han mer sällan så att han får längta efter dig. Jag var i ett distansförhållande i drygt ett år, och hade aldrig sådanna problem.
Jo.. får göra det.. igen..
majan:
igen..
se till att pressa han så du får ett vettigt svar. händer inget i ert förhållande tycker jag det låter som bortslösad tid...
