Jag antar att det beror på olika strukturer som angår det kom kan klassficeras som egendom. Jag förstår huvdusakliga proudhonska och marxistiska argument om att egendom är stöld i den meningen att den upprättas via ackumulation av andras arbete. Jag vet dock inte om all egendom går att klassificera på det sättet. Rent hypotetiskt så skulle jag kunna äga min privata mark, bruka min egen skörd utan att utsätta någon för ackumulation. Om ingen äger marken innan mig eller har intresse av den så kan jag inte se det som stöld heller, och ser inget problem med se marken som min. Tvärtom skulle det faktum att jag har äganderätt på mark och utan inblandning av staten eller kapitalister förhindra att jag blir löneslav, varufetischist och alienerad på en kollektiv arbetsmarknad (nu talar jag dock i hypotetiska termer). För mig är staten och kapitalet två olika sätt att göra samma sak.

Läste en rätt intressant avhandling för nåt år sen som mer eller mindre menade att socialistiska arbetsförhållande fungerar, i dagens läge, som bäst inom småkapitalistiska rörelser, som t.ex. ett brödföretag i USA (som jag tror var med i Capitalism: A Love Story av Michael More) Detta eftersom arbetslagen var mindre och mer sammanslutna, företaget ägdes gemensamt av de (flesta) som jobbade där, de kunde reglera distributionen av löner likvärdigt osv. Denna typ av arbetskultur hade sannolikt inte existerat under förstatligande eller kommerisialisering, eftersom de hade drivits in den allmäna kollektiva arbetsektorn med asdåliga löner, asdåliga arbetsavtal, asdålig pension osv.

Jag håller dock med om att egendom upprätthålls via olika former av våldsmonopol i den meningen att staten i huvudsak förvaltar kapitalets intressen och någon typ av föreställning om att den upprätthåller "allmännyttan".

Sen så tror jag att folk i allmänhet inte skiljer mellan privat egendom och personliga tillhörigheter, vilken gör att folk inte fattar diskussioner som denna.

Tamburinmannen: Sen så tror jag att folk i allmänhet inte skiljer mellan privat egendom och personliga tillhörigheter, vilken gör att folk inte fattar diskussioner som denna.

Verkligen, och jag håller väl mer eller mindre helt med om allt du skrev. Min poäng är inte att allt ska förstatligas (jag vill ju inte ha nån stat alls. :P) utan bara att egendom förutsätter en stat. Jag är trött på alla puckade libertarianer som yrar om fri marknad utan stat och liknande. Det är omöjligt. Marknaden kräver staten för att existera. Pengar kräver en stat. Ägande kräver en stat. De är inte mot staten, de är beroende av staten för att deras ekonomiska vision ska kunna funka. En väldigt auktoritär och våldsam stat dessutom. Liberalism är en auktoritär ideologi.

våld kommer existera med eller utan egendom 

Rödingajäveln: Min poäng är inte att allt ska förstatligas (jag vill ju inte ha nån stat alls. :P)

Haha,
nä du är inte leninist det fattar jag också. Poängen är iaf egendom som
är privatiserad (i realekonomiska termer) inte alltid är baserat på
ackumulation av andra människor.

Rödingajäveln:
Marknaden kräver staten för att existera. Pengar kräver en stat. Ägande
kräver en stat. De är inte mot staten, de är beroende av staten för att
deras ekonomiska vision ska kunna funka.

Där håller jag
med dig! Den påhittade dikotomin mellan stat och kapital är så
förllöjligad att det nästan är förbluffande att människor inte diksutera
detta mer. Jag tror dock människor i allmänhet har blivit medvetna om
det dock, eftersom det ändå diskuteras då och då att politken blivit mer
och mer apolitisk - det märks på framväxten av högerextrema muppar som
ska kriga mot "pk-ismen" eller dylikt. Det som nyliberaler i allmänhet
menar med avveckla staten är att förvandla bankväsendet till en
statsmakt. Vilket är jävligt underligt på ett sätt när finansen inte ens
är riktiga kapitalister då de inte producerar ett skit.

oats: våld kommer existera med eller utan egendom

Detta tror jag på.

Människan är ett djur i grunden, en primitiv varelse med primitiva begär och dessa går inte att sudda ut så lätt. Det finns de som säger att begären är skapade av samhället, men det är vi människor som skapade ett samhälle där vi jagar begär. Jag tror att det är i vår natur. 

Så fort det finns någon form av gräns kommer det behövas kraft för att försvara dessa gränser vare sig det rör sig om egendom, landsgränser, individgränser, företagsgränser... Vi kan inte leva i detta universum om det inte finns gränser, det skulle bara finnas en enda stor homogen smörja.

Och nej, jag tror inte på hippiefantasin om en värld där alla kramas och håller sams. Det bästa vi kan åstadkomma som art är ett demokratiskt samhälle där man respekterar varandra som individer, och sådant kan enbart ske om alla övriga grundläggande behov är tillfredställda (mat, husrum, sjukvård...). Så fort det sker någon katastrof med minskade resurser kommer varje individ att se till att prioritera sin familj, sina vänner, sin nation o.s.v. och då kommer gränser och våld tillbaka in i bilden.

En stat ger varje människa trygghet. Du får äga det du redan äger, ingen ska ta det ifrån dig.
En stat behövs likaså polis och domstol för att sätta dit de människor som har begått våldsbrott som misshandlare, mördare och våldtäktsmän . Staten behövs för att skydda människor från fara, staten är som en ledare som ställer saker och ting till rätta. Om vi inte hade haft en stad hade det vart kaotiskt.
Bonden som sår och skördar, helt plötsligt kommer en massa människor när maten är insamlad och värdig växt och tar den. Bonden kanske inte får mat och i ett samhälle som inte är utvecklat så kanske det behövs en del på bondgården för att kunna odla.

För att vi människor ska kunna uppfinna nya saker så måste vi vara flera och kunna samarbeta.

En Anarkistiskt samhälle är ett samhälle där folk gör som de vill, ingen kommer överens och kaos är ett vardagsord vi skulle använda dagligen.

Att det finns en stat är bra, vi behöver den för att kunna ta samhället framåt.

En ledare behövs för att en grupp människor ska kunna hålla sams och lyssna på hen och följa hens eller snarare gruppens accepterade regler. Ledaren ser till att de följs och straff kan utfärdas vid behov som att en medlem tar någon annans sak eller skapar bråk och det finns risk att gruppen faller isär.