Hej, jag har ett jättestort problem. Jag plågas varje dag ut och in för att jag inte känner mig älskad av min flickvän. Jag själv är väldigt, väldigt kär och jag tror verkligen att jag har hittat min så kallad "drömtjej".
Hon säger varje dag att hon älskar mig men jag förstår inte varför jag lider så fort hon ska ut med kompisar, ner på stan eller inte svarar. Det ända jag vill är att ha ett perfekt förhållande med denna tjej! Det gör så ont. Kan det vara så att hon faktiskt inte älskar mig, eller är det jag som har så pass dålig självkänsla så att jag helt enkelt inte kan känna mig älskad?
Jag behöver massor med råd och tips, och berätta gärna om egna erfarenheter. Jag är djupt deprimerad på grund av det här, jag har självklart pratat med henne och hon vet om det här, men jag väljer att lämna henne utanför det för att jag är så rädd att hon ska lämna mig och jag vet hur pass o attraktivt det är och jag märker att jag förstör förhållandet mer och mer för varje gång vi pratar om det. Snälla hjälp mig!
problemet är din självkänsla. Sluta gå och tro att din tjej inte älskar dig. Hon är tillsammans med dig för att hon gör det. Gå och prata med en psykolog eller liknande innan din självkänsla förstör dig själv och er relation än mer.
OF 5:
problemet är din självkänsla. Sluta gå och tro att din tjej inte älskar dig. Hon är tillsammans med dig för att hon gör det. Gå och prata med en psykolog eller liknande innan din självkänsla förstör dig själv och er relation än mer.
Okej, anade det jag med, tack så mycket 🙁
OF 5:
problemet är din självkänsla. Sluta gå och tro att din tjej inte älskar dig. Hon är tillsammans med dig för att hon gör det. Gå och prata med en psykolog eller liknande innan din självkänsla förstör dig själv och er relation än mer.
Okej, anade det jag med, tack så mycket 🙁
Låter som att det är din låga självkänsla som ställer till det. Varför blir du upprörd när hon går ut med vänner och inte svarar m.m., känner du dig bortprioriterad eller vad är det för känslor som uppstår i dessa situationer?
Jag tror inte att du förstör förhållandet genom att prata med henne om det. Dock kan det ju kännas tungt för henne att inte kunna hjälpa dig, så när ni pratar är det viktigt att du säger till henne att du är medveten om att hon inte kan göra så mycket mer vad hon redan gör, alltså säga och visa att hon älskar dig, och att det inte är hennes fel att du känner som du gör. Det blir lätt att man tar på sig den andres dåliga mående.
Jag tror inte det är ovanligt bland unga, jag tror och hoppas att det blir lättare att liksom "acceptera" att man är älskad när man är äldre. Att förstå att den andre faktiskt inte skulle slösa en massa tid och energi på dig om du inte var värd det, om hen inte älskade dig och ville vara med dig. Men som ung är man känsligare och mer lättpåverkad, det är något man får försöka tänka på.
XMinGrönaLampaÄrDödX:
Låter som att det är din låga självkänsla som ställer till det. Varför blir du upprörd när hon går ut med vänner och inte svarar m.m., känner du dig bortprioriterad eller vad är det för känslor som uppstår i dessa situationer?Jag tror inte att du förstör förhållandet genom att prata med henne om det. Dock kan det ju kännas tungt för henne att inte kunna hjälpa dig, så när ni pratar är det viktigt att du säger till henne att du är medveten om att hon inte kan göra så mycket mer vad hon redan gör, alltså säga och visa att hon älskar dig, och att det inte är hennes fel att du känner som du gör. Det blir lätt att man tar på sig den andres dåliga mående. Jag tror inte det är ovanligt bland unga, jag tror och hoppas att det blir lättare att liksom "acceptera" att man är älskad när man är äldre. Att förstå att den andre faktiskt inte skulle slösa en massa tid och energi på dig om du inte var värd det, om hen inte älskade dig och ville vara med dig. Men som ung är man känsligare och mer lättpåverkad, det är något man får försöka tänka på.
Nja, mer orolig att hon ska hitta någon annan (som jag tror att hon skulle älska på riktigt).
Okej, ska tänka på det. Känns faktiskt bättre när jag pratar med henne om det, även fast det ibland känns som hon ljuger mig rätt upp i ansiktet när hon säger att hon älskar mig ändå. (Jag hatar det).
Jag hoppas verkligen att jag klarar av det här och att det löser sig med tiden, för jag älskar henne så jävla mycket.
Har du några tips på hur jag ska klara av det här lite lättare? Ska jag prata med någon? En psykolog kanske? Hade jag haft bättre självkänsla och självförtroende så tror jag att jag hade klarat av det här mycket lättare. Ska börja träna också, många som har sagt att det boostar egot.
Tack för svaret.
klirrklarrklurr:
Har du några tips på hur jag ska klara av det här lite lättare? Ska jag prata med någon? En psykolog kanske? Hade jag haft bättre självkänsla och självförtroende så tror jag att jag hade klarat av det här mycket lättare. Ska börja träna också, många som har sagt att det boostar egot.
Klart du ska kontakta en psykolog om du känner att du vill/behöver det! Det är alltid bra om man kan ta professionell hjälp med sina problem, det är nog det snabbaste sättet att lösa det!