Nej, tror inte någon kan fullt ut förstå något som man själv inte har upplevt.
Bööööörg: samma händelser eller upplever det lika.
behöver ju inte alltid vara samma händelse, sexism är ju sexism. när de sker på grund av ens kön då kan man ju identifiera sig och förstå sig på personen.
Anura:
hur ofta skulle något sådant scenario ske? :p
Oavsett, att man inte kan ha förståelse utan att ha upplevt 100% samma sak är, i min åsikt, falskt.
Man gör sitt bästa för att ha förståelse över någons situation.
Kudhos: Man gör sitt bästa för att ha förståelse över någons situation.
ja, det är klart. men man kan fortfarande inte tro att man förstå sig på hur personen har haft det. känns inte riktigt som om man gör någon favör eller ens är sympatisk när man gör det.
Anura:
behöver ju inte alltid vara samma händelse, sexism är ju sexism. när de sker på grund av ens kön då kan man ju identifiera sig och förstå sig på personen.
Absolut men vad är din poäng? Läste du igenom texten i trådstarten?
Anura:
ja, det är klart. men man kan fortfarande inte tro att man förstå sig på hur personen har haft det. känns inte riktigt som om man gör någon favör eller ens är sympatisk när man gör det.
Man kan ju försöka istället för att ba "Mmm, låter inte lätt de."
Kanske ba jag. ¯\_(ツ)_/¯
Bööööörg: Absolut men vad är din poäng?
det jag menade var att man inte behöver gå igenom samma händelser eller känna av det lika men man kan förstå sig på det ifall man har samma kön, för att man blir kränkt på en sak man har gemensamt. händelser behöver inte spela någon roll.
Anura:
det jag menade var att man inte behöver gå igenom samma händelser eller känna av det lika men man kan förstå sig på det ifall man har samma kön, för att man blir kränkt på en sak man har gemensamt. händelser behöver inte spela någon roll.
Ja, men det betyder inte att killar inte ska få uttrycka sig om vad kvinnor går igenom.
Bööööörg:
En invandrare kan inte heller veta exakt hur andra invandrare känner, eller en kvinna exakt hur andra kvinnor känner.så uttrycket nedan är rätt dumt imo
Gustave, vad vet DU om hur det är att vara kvinna? Du som är en vit, heterosexuell, medelålders cis-man kan aldrig förstå det. Du approprierar den kvinnliga erfarenheten!”
nä d var ju d jag skrev
Nej, det finns inget som säger att man till exempel förstår ett förtryck bättre för att man själv är föremål för det. Erfarenhet är inte en garanti för insikt och likaledes kan insikt nås utan erfarenhet.
Lättast om man vart med om det
Lätt om man kan relatera till det med en egen, liknande, erfarenhet
Men ganska säker på att man kan känna genuin sympati/empati utan att ha gått igenom ens en liknande situation. Det enda "kravet" för att kunna sätta in sig själv i en annan situation, och känna/tänka något, är möjligen att man känt en (liknande) känsla som personen känner. T.ex. glädje, vrede, sorg, lycka, rädsla osv.
Har man t.ex. aldrig varit kär eller rädd är det svårt att veta hur det känns att vara kär eller rädd osv.
Men om någon blir rånad behöver man själv inte ha varit med om just det för att förstå vad den andra personen känner och går igenom. - Då antar man vad personen känner (utifrån erfarenhet och kunskap - "hur brukar man känna när man förlorar något? Hur hade jag känt?" - Och kombinerar det med det man observerar, exvis. att personen gråter eller stängt av m.m.
Jag tror också man kan förstå situationer man inte upplevt själv, men tycker man ska vara ödmjuk med att man aldrig kommer ha lika bra insikt som någon som lever det varje dag. Om jag diskuterar t.ex. kvinnoförtryck med en kvinna och vi tycker olika så har jag ju ganska mycket tyngre bevisbörda på mig, eftersom jag bara kan läsa och prata mig till om hur det är medan hon upplever det själv. Sen används det i identitetspolitiska kretsar ibland som ett argument för att man själv alltid har rätt för att man tillhör en viss grupp eller är "mer förtryckt" än den andre. Det är bara ett antiintellektuellt sätt att slippa förklara eller argumentera för sina ståndpunkter. Att man inte ska få uttala sig om t.ex. sexism eller feministisk kamp om man är man är tramsigt, men samtidigt får man ju respektera att man inte har samma erfarenheter och se till att man inte tar över någon annans kamp eller tystar de som faktiskt berörs mest.
Det beror mycket på ens empatiska förmåga och viljan att sätta sig in i den andres upplevelsevärld. Jag tror att man kan komma väldigt nära att verkligen förstå hur någon har upplevt något, men det krävs mycket vilja och som sagt hög empatiförmåga.
Man kan förstå om man inte har upplevt det också
