Nej, man borde bli superglad

Jag har aldrig älskat någon, men jag är deprimerad ändå.

Min fru älskade jag väldigt mycket.... vi hade precis gift oss och hon var gravid.... jag minns de dagarna med så mycket glädje

hon halkade dessvärre på en isfläck och bromsarna failade på en buss, den släpade med sig henne en bra bit under däcken
hon låg spridd lite här och där på gatan när ambulansen kom fram, en jävla röra

Blev jag deprimerad? Inte särskilt faktiskt, jag är ju fortfarande ung och frisk tänkte jag och kunde till och med skratta åt situationen. Nya tag liksom

Klart man kan. Fast jag tror inte att det räknas som depression på det viset då det på flera sidor om depression står följande:
Symptomen får inte vara p.g.a. sorg eller traumatisk händelse.

Men du kan ju såklart känns dig deprimerad.

Ja men det beror nog lite på hur man förlorat den man älskar och hur man är som person och vilken bakgrund man har.

sn1per:

Är det så att man kan bli det?

Det är klart att det kan bli så. Det beror helt på hur man kan hantera en sådan situation, alltså en del klarar av det någorlunda själv medan vissa berhöver mer eller mindre hjälp av någon nära eller utomstående.

Rent allmänt kan man säga att när man "förlorar" någon som betyder mycket hamnar man i ett mer eller mindre kritiskt tillstånd som kan likas av en separationsångest, att man slits bort från något som man kan tycka är det enda lyckliga i livet man hade/haft etc.

Det är omtumlande att förlora någon, speciellt om denne betyder mycket en och varit en stor del av ens liv. Men i vissa fall så man också "tro" att livet ska gå under pga. man blir lämnad etc. fast det kanske inte kommer bli så i själva verket , men att man har den inställningen helt enkelt. Kanske för att man blivit för beroende och "inte-kan-leva-utan-denne" fast man egentligen kan och bara "inbillar sig eller inte helt enkelt vill erkänna/acceptera det.

Det är en mer eller mindre process att ta sig ur det kritiska tillstånd man hamnat i. Och den processen är inviduell, en del vill prata om det medan andra kanske vill förneka och inte prata om det alls. Generellt kan det vara skönt att ha någon att prata med, någon man känner eller någon helt utomstående.

Ibland behöver man lite hjälp på traven.

kebu12:

Nej, man borde bli superglad

gött att bli av med horan för fan

Klart man kan,eller,väldigt logiskt att man blir deprimerad om man förlorar nån man älskar och betyder mycke för en.

Jag vet att jag blir

grejen är den att jag har bara bra erfarenheter från breakups. jag har _alltid_ blivit bra vän med mina ex eller folk som jag har varit kär i länge. vet inte säkert varför men jag brukar falla för väldigt snälla personer :). blir aldrig någon pride/status grej av det hela utan alltid genuina känslor. men bävar inför den dagen då jag kanske tvingas gå igenom en seperation som gör mig deprimerad. kommer jag liksom klara det? 🙁 antagligen inte..

Man kan bli deprimerad av nästan allt så självklart kan du bli det av att göra slut.

sn1per:

kommer jag liksom klara det? 🙁 antagligen inte..

Du lär knappast dö av det som någon brud i en novell från 1800-talet.

Det är klart. Det är mer troligt att det är ångest, och inte depression, men oavsett vad är det hemskt att förlora någon man älskar.

sn1per:

Är det så att man kan bli det?

Klart man kan, men bara om man varit gift med personen i över 50 år, och man "förlorade" personen genom att hon dog. ):

Om det var ett kort oseriöst ungdomsförhållande som bara varande några månader eller år, och man "förlorade" personen genom att hon gjorde slut, tror jag att de flesta ganska snabbt kommer över det och kanske hittar en ny partner. Det är så det har varit med de jag känner som haft sånna korta små förhållande när de var mellan 14-17 typ, iaf. ;(

Själv tänker jag vänta tills jag träffar den rätta som jag säkert kommer leva resten av livet med, eller aldrig bli ihop med någon alls. ;(