Har googlat efter svar på denna fråga men får inga. Om man tänker dag ut och dag in att snart är det över kommer man slutligen bara säcka ihop då efter en inte alltför lång tid? Jag har fått nån idé nu att slutet är nära och att jag inte kommer komma längre fram i livet än såhär och att det alltid varit på det här viset. Bara att jag inte förstått det nu förrns på äldre dar. Ehh låter säkert rörigt men har ju så mycket otur nu med sjukdomar som kommer och kompisarna blir färre och färre, bildar familjer och sådär medan jag är i samma sits nu som förut och sådär. Sen känns saker och ting mer meningslösa nu än förut och jag har typ syrebrist i hjärnan som gör att jag knappt kan föra en konversation. Typ om jag träffar nån kan jag inte slappna av och bara låta saker vara längre utan ska hela tiden fundera fundera och fundera. Vad är det för nåt egentligen?
Sen säger jag saker som är osammanhägande. Precis som nu. Har lite att göra med att jag har svårt att förstå sammanhang typ när jag kollar på film och tänker "jaha är det sådär man ska prata?"
Jag är i livet (tror jag, kanske ligger i en kista och drömmer)
mm känner igen det där. är dock för paj i hjärnan just nu för att utveckla mig vidare.
ja, det känns verkligen som att man kan det mvh tänker så det brakar.
ja. fast han överlevde.
Jag skulle nog varit död då. Tror däremot på att man kan dö av sorg
Tänker att man kan tänka så mycket att man blir psykiskt sjuk och gör nått dumt som leder till död.
Eller att man tänker så mycket att man glömmer äta.
psyket styr i viss mån kroppen så visst kan man påverka hälsan med sina tankar, placebo funkar på samma sätt i omvänd riktning
Som tidigare, hälsa osv kan ju starkt påverkas av psyket.
Borde varit död för längesedan isf. Inte för att jag grubblat så mycket om att själv just dö, men har alltid varit en tänkare och varit fascinerad av det mörka. Spelar suicidal musik och allt sådant.
Söker alltid det värsta och mörkaste inom allt. Är pessimist ofta osv.
Men, jag lever vad jag vet!
