Alltså jag Kräver inte några långa svar utan bara några tankar när det gäller detta. En kompis jag har är ganska otydlig och jag vet inte om han vill vara med mig längre..? När vi är med varandra har vi alltid kul, skrattar och så. Det spelar ingen roll om vi är själva eller med andra vi känner. Men när vi skriver så är han ganska stel, svarar inte alltid så snabbt och även ibland när vi bara ser varandra så säger han ingenting. Någon kille (eller tjej) som vet hur han tänker och varför han gör som han gör?
Finns många saker som det kan bero på.
Han är väldigt blyg, han strular med flera andra på chatt och har inte tid att skriva med dig eller han är väldigt upptagen då när ni skriver. Kan ju också vara nån blandning av dessa.
Jag tror han bara är en blyg kille som inte riktigt vet vad han vill, men när han blivit bekväm så är han inte så blyg längre.
Hur är han först när ni är med varandra? Är han lite tyst då eller är han direkt pratglad osv?
Han har ligma
nicknick:
Finns många saker som det kan bero på.Han är väldigt blyg, han strular med flera andra på chatt och har inte tid att skriva med dig eller han är väldigt upptagen då när ni skriver. Kan ju också vara nån blandning av dessa.
Jag tror han bara är en blyg kille som inte riktigt vet vad han vill, men när han blivit bekväm så är han inte så blyg längre.
Hur är han först när ni är med varandra? Är han lite tyst då eller är han direkt pratglad osv?
Alltså han är pratglad och så när vi är med varandra, det är bara när vi skriver typ. Men det kan ju faktiskt vara så som du säger..
Känner faktiskt igen detta i mig själv. Jag tror inte mitt svar kommer vara till hjälp men ändå: precis så som du beskriver blir jag med vissa personer. Stelt i skriven form, men helt annat när man umgås. Pratar skrattar otrolig personkemi etc. Jag vet inte varför de blir så och de blir bara så med vissa.
Storchen84:
Känner faktiskt igen detta i mig själv. Jag tror inte mitt svar kommer vara till hjälp men ändå: precis så som du beskriver blir jag med vissa personer. Stelt i skriven form, men helt annat när man umgås. Pratar skrattar otrolig personkemi etc. Jag vet inte varför de blir så och de blir bara så med vissa.
Jag tänker för mycket på hur det ser ut vad jag skriver, det kan ta timmar och välja rätt bakelse eller rätt blomma. Men så är jag även i vardagen och ska lägga upp kakorna på kakfatet. Sedan är jag alltid förvånad hurdan tid andra lägger ner på och skriva, när man kan se nån serie, umgås.
Jag vill också träffa min närmsta kompis men nu har hon en pojkvän över Internet så märker hur pigg hon är, samtidigt går vi aldrig den promenaden vi skulle ha tagit för några år sedan efter jobbet. Hon sa inget om det, jag försökte med det vanliga "vi borde se den filmen" 
