Men för i helvete...
Hade skrivit en text motsvarande fem A4 och när jag skapar tråden så hade jag loggats ut automatiskt... jag som mådde SKIT innan mår VERKLIGEN inte bra nu...
Orkar INTE skriva om allt. FÖRBANNADE HELVETE!
Drar det kortfattat.
Jag vill dö. Jag orkar ingenting längre. Jag vill ingenting längre...
Jag fick BARA massa skit från mitt ex i tre år. jag tog allt och gjorde ALLT jag kan för att rätta till det hon inte sa var fel... Precis... INTE SA.
Enligt henne skulle jag redan veta det.
fick i Maj 2010 min diagnos med ADHD. Va kul tyckte jag 🙂 Äntligen ett namn på VARFÖR jag var som jag var när jag var liten. Och jag såg aldrig diagnosen som ett problem.
"Det är inget handikapp om det inte är till problem"
Mitt ex såg problem överallt hon t.om LETADE problem. Hon drog upp gammalt bråk och sånt jag sagt i förtroende till henne och gnuggade det i ansiktet på henne. Hon FÖRSÖKTE verkligen göra mig arg.
Visst jag blev arg och när jag blir arg så blir jag röksugen så in i helvete. Så först vrålar jag att det var onödigt och att hon inte behöver vara så elak sen går jag ut och röker och är lugn igen när jag kommer in.
Att jag blev arg var ett problem. Att jag glömmer saker var ett problem. Att jag skrev upp saker på post-it lappar så jag skulle komma ihåg var fel (och löjligt som fan enligt henne)
Hon gnällde hos sin mamma att jag inte gjorde någonting här hemma. Det roliga är att det var JAG som lagade mat, diskade och tvättade för det skulle hon AAAAAAAAAAAALDRIG göra. jag sket i tvätten i tre veckor för att tvinga henne ta hand om tvätten.
Det var fel. Jag sket i allt då enligt henne.
Vi har en son ihop som hon säger att jag skiter i... hon dumpa mig och flyttade hem till sin mamma och därifrån skäller hon på mig att det är så svårt att vara ensam medans jag sitter hemma i lägenheten och myyyyser och tycker det är så skönt att vara utan dom.
Jag blev då så jävla arg. Jag vrålade som FAN på henne om att hon INTE vet ett jävla SKIT om vad jag tkr, tänker och känner. INTE ETT SKIT!
Jag berättade hur jag mådde. Att depressionen tagit över allt. Att ångesten är överväldigande.
"ryck upp dig för fan och sluta gnäll och sluta vara en sådan belastning" var hennes svar.
Jag har i TRE ÅR! I TRE JÄVLA ÅR! Gjort ALLT hon någonsin bett om PRECIS ALLT! Och hon påstår att jag aldrig älskade henne eller min son?
Mitt mående förvärrades tre miljoner gånger här.
Jag är för helvete självmordsbenägen och hon hjälper inte.
Förklarade för henne VAD jag har svårt med i och med min ADHD. Ursäkter enligt henne... Ursäkter att få göra som jag vill.
Min läkare på på psyk sa SAMMA sak till henne. Fortfarande ursäkter enligt henne.
Min läkare på psyk slutade och jag fick veta det tre månader efter det. jag får ENDAST en kallelse om jag ringer och TJATAR om det till PSYK AKUTEN! Som dessutom säger att dom rekommenderar att jag ska ringa psyriatri mottagningen på telefon tid dagen efter. Jag hade ringt DAGLIGEN i en HEL vecka (till psykakuten) innan jag fick en kallelse.
Medicinen skrivs ut över telefon av en läkare jag ALDRIG träffat.
Jag berättade för sjuksköterskan då
(som är den enda jag fått träffa sen augusti han lovade då att jag skulle ha en ny läkare till nästa kallelse dom skulle skicka. pratade med dom i onsdags och det har fortfarande inte hänt något där)
och jag förklarade för sjuksköterskan PRECIS hur jag mådde. Precis HUR en vanlig dag såg ut för mig. jag vaknar ångrar att jag vaknade. går IBLAND till praktiken. Vill ständigt ta livet av mig. Att jag har gjort fyra försök att faktiskt dö. (sa detta till psyk akuten me dom 7 gångerna jag ringde) Att jag MÅSTE och att jag BEHÖVER någon att prata med REGELBUNDET iallafall två gånger i veckan...
Vet ni va han sa?
Något sådant finns inte sen ser du inte ut att må dåligt så jag tror inte du skulle behöva det.
DÅ ville jag verkligen dö. det var senaste försöket jag gjorde. när jag kom hem efter de mötet.
Psyk skiter i mig totalt... Mitt ex påstår att jag inte älskar min son... Jag får inte prata med honom... (han är 15 månader)
Efter tre år av daglig skit har fått mitt att känna mig värdelös.
Vad jag än gjorde för henne och min son och jag gjorde ALLT jag NÅGONSIN kunde komma att tänka på PRECIS ALLT!
Trots det så... så var hon aldrig nöjd...
betydde det jag gjorde ingenting?
Nu har det gått så långt att jag just nu vill dö. jag äter inte längre... sist jag åt nått var två vårrullar i torsdags. jag sover inte. sov senast natten till torsdag. och jag är fortfarande inte trött. just nu bedövar jag mig med en grogg. För att jag inte ska bryta ihop totalt.
Jag blev ALLTID SUPER glad av att leka, bygga och programmera med mina mikroprocessorer.
Nu känner jag inte ens den minsta lilla lilla liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiilla
känsla överhuvudtaget åt skiten. inget gör mig glad. Depressionen och ångesten har tagit över...
Jag vet inte ens när det hände... Jag vill bara få ett slut på allt
Allt är skit. Psyk skiter i mig, mitt ex år död för mig... och jag behöver en ny grogg...
Varför försöka längre? Jag får ändå bara skit...
Allt jag gör har ingen betydelse...
Bara döda mig snälla...
xecret:
Drar det kortfattat.
xecret:
Varför försöka längre? Jag får ändå bara skit...
Det blir bättre osv.
det var kortfattat jämfört med vad jag skrev innan.
antrax:
Det blir bättre osv.
Jo det är det jag hoppas på... men jag vet inte vad jag ska göra längre... vet inte ens om jag har gett upp än
stay strong
Har du försökt med delad vårdnad?
Ditt ex verkar va ett psycho som projicerar grovt, bryt kontakten med henne helt (men inte med ditt barn) och försök att omge dig med nya och trevligare människor istället.
Dan_the_ironman:
Har du försökt med delad vårdnad?
Problemet är att hon vägrar och jag orkar inte
alias10:
Ditt ex verkar va ett psycho som projicerar grovt, bryt kontakten med henne helt (men inte med ditt barn) och försök att omge dig med nya och trevligare människor istället.
jag vägrar prata med henne överhuvudtaget. som ovan så orkar jag inte längre
xecret:
som ovan så orkar jag inte längre
Gör det ändå. Ge inte in till depressionen och ge inte ditt ex den glädjen. Uppenbarligen är hon själv misslyckad (nedan + andra saker du skrev i texten) och försökt ta ned dig till samma nivå i 3 år; ger du upp så förlorar främst du själv på det men också din son, som behöver båda sina föräldrar, och inte minst en normal som kan ge honon en sundare uppfostran med bra självkänsla.
xecret:
Hon gnällde hos sin mamma att jag inte gjorde någonting här hemma. Det roliga är att det var JAG som lagade mat, diskade och tvättade för det skulle hon AAAAAAAAAAAALDRIG göra. jag sket i tvätten i tre veckor för att tvinga henne ta hand om tvätten.
I början trtsade jag ångesten och depressionen totalt... men efter alla "misslyckanden" så gav jag upp... ska få hjälp av soc med familjerätt då jag inte orkar själv... men det blir inte förräns om tidigast två veckor
xecret:
Hade skrivit en text motsvarande fem A4 och när jag skapar tråden så hade jag loggats ut automatiskt
Du är inte ensam
Det är därför jag alltid kopierar när jag skriver så det bara är att klistra in allt när det bara poffar iväg sådär.