Kan man känna nån typ av kemi när man är nära någon? Lixom en känsla som säger "det här är rätt". Inte att man kanske är kär eller så men lixom att man kan ha kemi med någon? Att det är nåt som stämmer och klickar med den personen man pratar eller bara står brevid ? Och kanske att den andra känner likadant?
ja?
de tror ja
jaa, allting känns rätt, det enda som då kan förstöra är exempelvis att man har olika värderingar. Eller så kan man känna kemi med någon är annorlunda än en själv men som man delar värderingar med
Kan känna ngn typ av "biologisk/fysisk kemi" också, fast sedan kanske det handlar om ngt annat... Vet inte hur jag ska förklara det men handlar mycket om hur de (killar som jag är med) luktar i håret och munnen osv. haha helt sjukt. Vissa vill jag inte kyssa, känner att det blir fel, hur de kysser, hur de luktar, hur de rör sig osv. ingenting passar
Ja, det tror jag absolut! Det behöver inte alltid vara kärlek. 🙂 Samma sak tvärt om, om man känner obehag att vara nära någon...
Ja så är det ju definitivt. Det svåra är ju när man möter någon som man absolut inte har någon kemi med. Ibland stöter man ju på sådana människor. Menar nu inte de som är blyga vilket också kan vara en orsak till att man inte klickar på en gång, utan de som man helt enkelt inte funkar alls med. I min klass var det en tjej som var hur trevlig som helst. Varken hon eller jag hade svårt att prata med folk. Oftast var vi ett ganska stort gäng och då var det skitroligt att umgås med henne. Men så fort vi blev ensamma hade vi absolut ingenting att prata om. Otroligt irriterande. 😛
mer skol-trådar nu kemi
m typ
Brukar kalla det glädje.
FNÖ:
mer skol-trådar nu kemi
Ämnet kemi är tråkigt i sig men inte att känna kemi till nån annan
Tennsoldat:
Ja så är det ju definitivt. Det svåra är ju när man möter någon som man absolut inte har någon kemi med. Ibland stöter man ju på sådana människor. Menar nu inte de som är blyga vilket också kan vara en orsak till att man inte klickar på en gång, utan de som man helt enkelt inte funkar alls med. I min klass var det en tjej som var hur trevlig som helst. Varken hon eller jag hade svårt att prata med folk. Oftast var vi ett ganska stort gäng och då var det skitroligt att umgås med henne. Men så fort vi blev ensamma hade vi absolut ingenting att prata om. Otroligt irriterande. 😛
Där känner jag igen mig! Att man känner obeg av nåns närhet, att man lixom helt enkelt inte klickar. Trots att allt verkar rätt så finns inte den där lilla gnistan emellan ... Frågade detta för att jag känner "kemi" till en kille i klassen. Vi är oftast nära varandra och det känns så rätt, för båda tror jag. Men är inte kär
Ja, jag tror att det kan räcka att man står bredvid varann faktiskt:) lite konstigt men, ja. Svårt att förklara hur det går till, vad det är som händer, i kroppen (och psyket?) Jag tror att det går att "känna av" någons personlighet, hur konstigt det än kan låta. Ibland tror man att man ska klicka med någon pga hans/hennes personlighet, och kanske värderingar som man delar, men så behöver inte vara fallet. Man kan klicka med människor som är lik en själv men även människor som är väldigt olika varann kan klicka. Om jag står bredvid nån på tunnelbanan tex kanske jag kan känna att den personen skulle tillföra något i mitt liv utan att veta vad. Bara en känsla jag får. Aldrig hänt mig btw, men jag tror att det är möjligt 🙂
Plus:
Ja, jag tror att det kan räcka att man står bredvid varann faktiskt:) lite konstigt men, ja. Svårt att förklara hur det går till, vad det är som händer, i kroppen (och psyket?) Jag tror att det går att "känna av" någons personlighet, hur konstigt det än kan låta. Ibland tror man att man ska klicka med någon pga hans/hennes personlighet, och kanske värderingar som man delar, men så behöver inte vara fallet. Man kan klicka med människor som är lik en själv men även människor som är väldigt olika varann kan klicka. Om jag står bredvid nån på tunnelbanan tex kanske jag kan känna att den personen skulle tillföra något i mitt liv utan att veta vad. Bara en känsla jag får. Aldrig hänt mig btw, men jag tror att det är möjligt 🙂
Det har jag varit med om! Ganska coolt faktiskt, att bara känna kemin emellan varann och verkligen veta att "wow, det här kändes rätt". Oftast klickar man med en som också känner kemi tillbaka, det är som att kroppen skickar ut positiv energi till den andra och man respons tillbaka. 🙂
Diamond:
Ämnet kemi är tråkigt i sig men inte att känna kemi till nån annan
man kan inte "känna" kemi det är en form av vetenskap