Just nu känner jag för att klaga på alla idioter som inte vet hur man ska bete sig, och därför ska jag nu göra det.
Jag har en släkting som är lika gammal som mig, och hela livet har vi hängt ihop. Samma klass, samma fritidsaktiviteter och bo grannar. Ända sedan barnsben har hon även varit en plåga, låst in mig i rum och sedan gått därifrån etc.
Nu, flera år senare splittrades vi inför högstadiet. Jag tyckte att det kändes bra, jag ville egentligen inte umgås med henne och om vi inte längre gick i samma klass trodde jag att det skulle bli bättre. Jävligt för hade jag.
Två av mina närmsta vänner hamnade också i hennes klass, och därför hände det att jag gick till deras klass på gemensamma raster m.m. Om jag då råkade träffa min släkting sa jag självklart hej, men inget mer.
2 månader senare får jag sitta ensam och ta emot alla klagomål min släkting och hennes mamma har på mig och mina 2 nära vänner. Jag fick ta allt, min släkting "vågade" nämligen inte snacka med de andra så de tyckte att jag skulle ta allt och sedan "fixa till" de andra.
Släktingen sa till mig att vi hade fryst ute henne, "rymt" från henne och snackat skit om henne. Jag erkänner att jag inte är felfri och jag har gjort saker jag ångrar, men sakerna hon anklagade oss för har jag inte gjort.
Några dagar innan jag fick ta all skit berättade en tjej för att min släkting sagt helt vulgära saker om mig till henne, men som den snälla och duktiga tjej jag är satt jag bara och tog emot allt utan att nämna vad hon själv gjort.

Så, nu är det klagomålet över. För att vara ärlig mår jag lite bättre nu. Eller förresten så mår jag mycket bättre. Eftersom att jag troligen kommer vara arg och besviken på någon annan imorgon kommer nog tråden gradvis fyllas på av mina klagomål, men självklart vill jag läsa om era skitliv också, så skriv lite ni också vettja.