Pickaboo:

Nä. Har du frågat mig någon gång?

Ok, Har för mig att du påstått det, men blandar jag väl ihop dig med Marmoth.

Pickaboo:

Ahaaaaa... så tendenserna, strömningarna och rörelserna var alltså inte alls kommunistiska/socialistiska när 70-talsvågen vällde fram och VPK + övriga socialister satt och hyllade världsutvecklingen i radio, tv, tidningar och till varandra?

Jo. Jag tycker definitivt att t.ex. ryska revolutionen var en progressiv revolution, men när Lenin och bolsjevikerna gripit makten så förbjöd de fackföreningar och centraliserade eller slog ner Sovjeterna (de arbetar- och soldatråd som var grunden för revolutionen). Istället för "proletariatets diktatur" (dvs. arbetarklassens herravälde) blev det partiets diktatur över proletariatet, och detta är något som hänger ihop med marxist-leninismen helt fucked up syn på arbetarklassen som nån slags korkad massa som behöver ledning i form av Partiet.

Idéerna om Partiet "vars intressen inte kan särskiljas från proletariatets" (vilket det ju bevisligen alltid gjort och Partiet har istället installerat sig som den nya härskarklassen) kommer ifrån Lenin och har anammats av marxist-leninister (och efterföljande strömningar som trotskister, stalinister, maoister och andra tokigheter), och de grupper som var stora under 70-talet var just de olika marxist-leninistiska partierna. Lenin tolkades senare vidare av Stalin som blandade marxism-leninismen med nationalismen och utifrån det tog fram idén om "socialism i ett land".

De marxist-leninistiska partiernas idé om Partiet, deras nationalistiska idéer kring antiimperialismen (också introducerad av Lenin) och deras "socialism i ett land"-arv från Stalin (trotskisterna verkar vara det enda M-L parti som inte anammat denna del av stalinismen) gör att de får korkade analyser där de stödjer idiotiska diktaturer om dessa motsätter sig väst eller kallar sig kommunister, trots att de ofta förtrycker arbetarklassen långt mycket hårdare än de borgerliga demokratierna i väst. De fastnar i något slags schackspel mellan olika stater, partier och ideologier och glömmer bort klassen och klassens egna styrka.

Vad du missar är att det hela tiden funnits kommunistisk, syndikalistisk och anarkistisk opposition mot marxist-leninisterna, t.o.m. i Ryssland var Lenin och bolsjevikerna en minoritetsrörelse bland kommunister. Lenin sköts t.o.m. i slutändan av anarkisten Fanny Kaplan för att han förrått revolutionen. Den anarkistiska analysen av Sovjetunionen (som delas av många kommunistiska grupper som inte kallar sig anarkister, rådskommunister t.ex.) har alltid varit att det var en statkapitalistisk diktatur, och att Partiet var klassens fiende snarare än frälsare. Detta är en analys som man haft av alla de diktaturer som "kommunist"partierna genom åren upprättat. "De som säger sig företräda arbetarklassens intressen ställer sig i grunden fientliga till den" som det brukar heta.

För att korta ner:

- Nej jag ser inte de marxistleninistiska partierna under 70-talet som kommunistiska även om de kallade sig det. Ett parti kan aldrig vara kommunistiskt då det stället sig i grunden fientligt till arbetarklassen. Däremot kan ett parti gynna arbetarklassen under kapitalismen genom att driva igenom lagar som gynnar klasskampen. Det fanns dock definitivt en militant arbetarrörelse under 70-talet, strejkrörelsen här i Sverige och autonomia-rörelsen i Italien t.ex.

- De revolutioner där marxist-leninister gripit makten har i många fall varit arbetarrevolutioner i grund och botten, som sedan krossats när Partiet gripit makten. Jag stödjer arbetarklassen och arbetarklassens maktövertagande, inte Partiets.

- Jag ser Lenins teorier, tolkning av marxismen och hans efterföljares idéer som felaktiga och negativa för klassen då de fördummar och nedvärderar oss. "Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk" som Marx sa, inte nån självutnämnd elits.

Jag är sjuk, så du får ursäkta om det blev lite rörigt. Kan knappt hålla ögonen öppna.