En flodvåg sveper in över den svenska landsbygden. Den är omöjlig och hämta eftersom saker är föränderliga och då den som musikgenre är mycket mer i takt med tiden än prepubertal pop och hård rock(OBS SÄRSKRIVET).

Belackarna betonar skador som toalettromantik och dålig kvinnosyn, men vi sympatisörer stödjer den helhjärtat eftersom vi kan associera till den och att texten och de enkla ackorden påminner oss om det moderna livet. Åt helvete med fjällrävenmongon ni hade ert jävla rödvinsdecennium, åt helvete med pandadjävlar eftersom ni bara är missbildade internettroll och slutligen åt helvete med er musiker som spelar klassisk musik och använder MINA SKATTEPENGAR till att gå på fina musikskolor och lära er spela ett djävla instrument som slutade vara fräscht när elfenbenstangenterna byttes ut.

Jag pratar naturligtvis om könsrocken, om Onkel Kånkel, om Rövbajs, om BinnikeBengt och andra feta artister. Jag pratar om ren musik som handlar om människans mest primära instinkter. Alla djävla popmoralister har allt för länge ostört fått prata om kärlek och om fula tjejer som dom ändå är kära i. Vi könsrockare har inga sådana begränsningar vi säger fruntimmer ska en ha å knulla mä istället för djävla Beatlessnyftingar om att hålla hand och Jonas Brothers (höjden av popmusikens förfall) säger vi ”knulla jesus i munnen ge han kukens soppa”.
Jag ska avrunda det hela med ett citat från vår ryska könsrocksfanatiker Lenin.

”könsrocken är allsmäktig, därför att den är sann”
MVH Småland.

vad tycks.