För några veckor sen hittade jag min gammla dagbok från mellanstadiet, ingen rolig läsning. Va ganska utfryst och mina så kallade "kompisar" va ganska elaka...
Nu har jag haft mardrömmar om att jag va tvungen att gå om mellanstadiet eller jag träffar dom som va elaka och försöker då att konfrontera dom men dom lyssnar inte.
Det är värkligen jobbiga drömmar och tankar jag har...
Hur kommer man egentligen över en sån grej? Hur släpper man det?
Nån som har bra tips?
typ int..
De går väl över med tiden om man slutar grubbla i det.
Försök att se framåt och gå vidare.
De är ingen del av livet längre och tänk på vad bra du har lyckats i livet utan dem~
tänk såhär, du är en högre stående varelse en vad de var. du var mer djuptänkande och orkade inte bry dig om deras ytliga försök att utfrysa den som är mer inteligent än dem.
Eller så blir du helt enkelt emo och tänker på hur du bäst dödar dem för att sedan ta ditt eget jävla liv.
Personligen använde jag nummer 1, den funkar bäst och har inga igentliga bieffekter och funkar alltid. Bara du har ett tillräckligt starkt psyke.
vet att det var extremt länge sen, och att du antagligen kommit över ALLT nu men iallafall 🙂
jag skulle prova att gå till kuratorn. Låter kanske som ett stort steg och något man inte själv gör, bara andra. Det är alltid bra att prata ut, och sätta ord på vad man tänker, då blir det klarare för en själv, (oohja vet vilken klyscha det är, hehe :P) men det är stor skillnad mot att snacka med vänner och att snacka med kuratorn, man får ut så otroligt mycket mer då. Så jag tipsar dig att prata med just kuratorn, eller liknande!
För en dagbok över hur ditt liv ser ut idag, vänta någon månad och läs sedan vad du skrivit.
De skäms nog idag. Eller hade skämts och mått ganska dåligt om du hade sagt nu hur de sårade dig.
Alltså, det är svårt. Man ska inte tänka bakåt för då går det bara bakåt.
Det går över med tiden, men du kommer alltid kunna tänka på hur det varit förut, det är bara att acceptera att du har haft det jobbigt men det är bättre nu
Grusflakes:
Hur kommer man egentligen över en sån grej? Hur släpper man det?
Du kommer inte över saker. Jag tror det är en myt, att man helt kan glömma tidigare händelser - möjligtvis kan du pröva elchocker, men det är så hemskt. Det du måste inse är att du är den du är, det som har hänt har hänt, och att mobbade och människor som varit med om trauman ofta är mer intressanta än de som vandrat omkring hela livet på en utrullad matta.
just för att du har varit med om något som gjort dig starkare. det har varit hemskt, det har varit för jävligt snarare. Jag hade inga vänner under en sexårsperiod, jag vet att det suger, men anledningen till att jag inte låter det knäcka mig, anledningen till att jag inte mår dåligt över det - är att jag inte låter mig må dåligt över det.
Du måste helt enkelt ändra ditt sätt att tänka över det. Det enda du kan förändra är nuet, inte det förflutna. Så börja tänk i nya banor, våga leva och njuta. Det är fullt möjligt, jag lever helt normalt nu. Jag känner jättemånga, och jag är lyckligare än jag någonsin varit.
Lycka till bara, ta ett djupt andetag, tänk på hur många möjligheter du har. Det kommer gå bra, isåfall.
Bra skrivet där Anarkandi.
Du kommer minnas det hela livet. Slut.
Har väl nya kompisar.. har fan ingen kontakt med folk från min grundskola
Fast har andra vänner nu fan, snällare desutom
Tråden låst på grund av inaktivitet