Vad är det bästa sättet att komma över någons död? Liksom någon som verkligen har betytt mycket för en.
Att ligga och gråta hela tiden känns inte så hälsosamt...
Tid är det enda som hjälper, faktiskt. Fast sen hittar man ju sätt som hjälper och funkar för en själv, men det finns ingen mall du kan följa. Tyvärr.
Och gråta får man. Huuuur mycket som helst.
Finns inget sätt. Det är olika för alla. Men det är viktigt att inte isolera sig, gå in i sig själv och vara destruktiv. Samtidigt måste man låta sig sörja på sitt sätt, och om det är genom att tex. se på bilder av den döde så får det vara så. Men inte hela tiden, varje dag. Man måste göra roliga saker också.
Jag samlade ihop alla gemensamma vänner och gjorde världens grillkväll och satt och pratade minnen. Det var jävligt skönt att inte va själv.
inbilla dig att personen aldrig någonsin funnits.
Frums:
Att ligga och gråta hela tiden känns inte så hälsosamt...
Man får gråta massor. Det är okej. Det enda som är viktigt är att man efter en tid klämmer in positiva saker mellan tårarna, att man inte isolerar sig, som någon sa.
Hang in there, det blir bättre!
Att gråta är inte ohälsosamt.
Alltså jag tar alltid dödsfall väldigt hårt. Det finns inget sätt som passar för alla, men det jag kört på är att gå tillbaka till det normala, även om det tar emot så jävla mycket.
Det är verkligen svinsvårt att komma över någon som man älskat och stått nära men som sagt, det är olika från person till person.
+ det timeisrunningout skrev.
Rådjuret:
Tid är det enda som hjälper, faktiskt. Fast sen hittar man ju sätt som hjälper och funkar för en själv, men det finns ingen mall du kan följa. Tyvärr.
Och gråta får man. Huuuur mycket som helst.
Ah, får ge det tid kanske. Känns bara lame att gråta själv hela tiden.
sötnos:
en det är viktigt att inte isolera sig, gå in i sig själv och vara destruktiv. Samtidigt måste man låta sig sörja på sitt sätt, och om det är genom att tex. se på bilder av den döde så får det vara så. Men inte hela tiden, varje dag. Man måste göra roliga saker också.
Vågar inte göra det, känns som om jag skulle bryta ihop ännu mer om jag kollade på saker som påminde mig om honom. Men om man gör det så kanske man inser snabbare att han är borta.
ChickiBull:
Jag samlade ihop alla gemensamma vänner och gjorde världens grillkväll och satt och pratade minnen. Det var jävligt skönt att inte va själv.
Detta skulle vara jävligt nice. Men tyvärr umgås jag inte längre med folk som känner honom. Men ska lätt försöka något sådant iaf.
timeisrunningout:
Det enda som är viktigt är att man efter en tid klämmer in positiva saker mellan tårarna, att man inte isolerar sig, som någon sa.
Det är det svåra, men ska försöka.
Frums:
Detta skulle vara jävligt nice. Men tyvärr umgås jag inte längre med folk som känner honom. Men ska lätt försöka något sådant iaf.
Det spelar ingen roll om man inte umgås längre, stämningen blir ändå inte dålig om man har ett tydligt syfte.
Futuresailor:
Det finns inget sätt som passar för alla, men det jag kört på är att gå tillbaka till det normala, även om det tar emot så jävla mycket.
Ah försöker gå tillbaka till det normala men känner ändå ett slags tomhet i mig. Som om något saknas även om det inte gör det eftersom vi inte hade kontakt alls men vi hade jävligt mycket historia.
gråt när det händer o sen kommer det nya händelser
Frums:
Som om något saknas även om det inte gör det eftersom vi inte hade kontakt alls men vi hade jävligt mycket historia.
Du kan köra på det Chicki sa. Umgås med dem bara för en kväll för att hedra minnet av honom. Du måste inte börja hänga med dem igen efter det igen liksom.
ChickiBull:
Det spelar ingen roll om man inte umgås längre, stämningen blir ändå inte dålig om man har ett tydligt syfte.
Ah, smart. Ska föreslå det här, tack för tipset!
Futuresailor:
Du kan köra på det Chicki sa. Umgås med dem bara för en kväll för att hedra minnet av honom. Du måste inte börja hänga med dem igen efter det igen liksom.
Ah ska försöka göra det faktiskt.
