Verkligen. Min bror på fjorton år slår mig så fort hen får möjlighet (hatar att pojkar växer så mycket i den åldern, hen är hemskt mycket starkare och längre än mig nu hahah), samt säger åt mig att gå och dö osv. Har hållit på i typ, strax över ett år och innan det till och från. Hen lyssnar knappast på när jag säger till hen, och när jag ber föräldrarna att göra det så suckar de, ger mig en blick som säger något i stil med "vad ska vi egentligen göra av dig" och skiter sedan i det. Ser de att hen gör det blir det ungefär samma reaktion.
Far och mor litar till noll procent på mig och jag litar lika lite på dem. "Du ljuger för oss, du stökar ned, du är otrevlig och otacksam, du är fullkomligt opålitlig, du är provocerande". Och "klä dig inte så, ditt hår är inte fint, du ser inte klok ut". Det enda de har att säga mig är verkligen, bokstavligt talat, klagomål på hur jag beter mig, vad jag gör, hur jag ser ut, samt kommentarer på hur jag bör bete mig/ göra/ se ut.
"Kanske beter mig så för att jag har tröttnat." "HAHAH, har DU tröttnat?"
Det är nog ingen stor grej. Men helt ärligt, det har gått för lång tid och jag har i tre år haft som en av mina största viljor att ä n t l i g e n få flytta härifrån för jag bara orkar inte.
Eh, vad kan jag göra åt det? Stå ut i ett par år till tills jag äntligen kan dra?
Lite kul att du är så för ett könsneutraliserat samhälle och skriver hen samtidigt som du skriver "min bror" och säger att "pojkar" växer så mycket i den åldern. Öh.
Anyways, skit i dem. Om de inte vet bättre än att kritisera dig för den du är när du inte gjort något fel har de inget att klaga på själva. Och din bror kan ju ta och växa upp om han är 14 och slår dig - och fortsätt se ut som du vill och ha din egen stil, det har inte de något med att göra.
Fortsätt vara motstridig bara och ge dig där ifrån så fort möjligheten kommer..
Nea: "Kanske beter mig så för att jag har tröttnat." "HAHAH, har DU tröttnat?"
Vad jobbigt.
Nea: Verkligen. Min bror på fjorton år slår mig så fort hen får möjlighet (hatar att pojkar växer så mycket i den åldern, hen är hemskt mycket starkare och längre än mig nu hahah), samt säger åt mig att gå och dö osv. Har hållit på i typ, strax över ett år och innan det till och från. Hen lyssnar knappast på när jag säger till hen, och när jag ber föräldrarna att göra det så suckar de, ger mig en blick som säger något i stil med "vad ska vi egentligen göra av dig" och skiter sedan i det. Ser de att hen gör det blir det ungefär samma reaktion.
Styrketräna.
Nea: Far och mor litar till noll procent på mig och jag litar lika lite på dem. "Du ljuger för oss, du stökar ned, du är otrevlig och otacksam, du är fullkomligt opålitlig, du är provocerande". Och "klä dig inte så, ditt hår är inte fint, du ser inte klok ut". Det enda de har att säga mig är verkligen, bokstavligt talat, klagomål på hur jag beter mig, vad jag gör, hur jag ser ut, samt kommentarer på hur jag bör bete mig/ göra/ se ut.
Som att du ska finnas bara för deras skull? 
Nea: Min bror
Nea: hen
Nea: hen
Äre du eller den som är osäker på dens kön? För övrigt allvarligt så kan jag tänka mig att du fokuserar dig väldigt mycket på de negativa sakerna, allt kanske är negativt vad vet jag men att se fram emot något kan vara starkare än det negativa i nutiden. Så försök att sätta iaf klorna i en kontret framtid vad du nu än vill göra med den så ska du se att en tyngd kommer att lyftas ifrån dina axlar eftersom du vet vart du är och vart du ska
fan vad dryga!
det där är inte så en familj ska bete sig, inte ens i närheten.
träna bli stark o lär dig självförsvar som du kan använda på brorsan o när det gäller deras jävla åsikter om hur du är o ser ut vet jag inte helt va du kan göra kanske svara med ''o du själv då, du ser ju inte klok ut' eller '' varför stör det er så mycket att jag väljer att vara så här?'' ''kan ni bara älska mig om jag är som en perfekt barbie som tycker o tänker precis som ni?'' ''jag hatar inte er ba för ni är som ni är''.. jag vet inte, verkar überpissigt.
Nea: jag bara orkar inte.
Har det också skitjobbigt hemma. Detta är inget tips men iförrgår stängde jag in min mamma på toaletten, skällde ut henne och kastade saker så de gick sönder. Blev lite bättre efter det.
ToxicWithaHintOfSteam: re du eller den som är osäker på dens kön?
HEN ÄR INTE DET SAMMA SOM ATT VARA OSÄKER PÅ KÖNET fungerar att använda det då ja, men även när könet är orelevant för ämnet/situationen/konversationen
Kan inte skriva något annat pronomen än hen, eh. Har henerator installerad på min dator och den har gått lite över styr nu, så trots att jag ibland försöker skriva h a n eller h o n så ändrar texten sig själv. '-'Mm. Fast antagligen har jag gjort något. Litar inte på dem vilket resulterar i att jag har en jäkla massor av hemligheter för dem, vilket de vet. Är även så trött i huvudet så ibland när de påpekar något fel så förstår jag liksom inte orden, vilket resulterar i att jag gör samma fel en gång till.
Mm, hen lär nog göra det. Ja, där ger jag knappast upp.
Tack.
absentthinking:
Lite kul att du är så för ett könsneutraliserat samhälle och skriver hen samtidigt som du skriver "min bror" och säger att "pojkar" växer så mycket i den åldern. Öh.Anyways, skit i dem. Om de inte vet bättre än att kritisera dig för den du är när du inte gjort något fel har de inget att klaga på själva. Och din bror kan ju ta och växa upp om hen är 14 och slår dig - och fortsätt se ut som du vill och ha din egen stil, det har inte de något med att göra.
Hih, ja. Det lutar mot det, iallafall var jag är nu.
S3ON:
Fortsätt vara motstridig bara och ge dig där ifrån så fort möjligheten kommer..
Antar att de menar att de är trötta på mig, de har sagt det ett par gånger.Det gör jag. c:
Hih, nä. Inte ens lite.
Vad jobbigt. Som att det skulle vara ditt fel att de är trötta?
Styrketräna.
Som att du ska finnas bara för deras skull?
känner igen mig så jävla mycket.
du verkar vara en trevlig och bra person så det är nog dem det är fel på.
sådant respektlöst bemötande är en stor grej som du ska inte skämmas för att du problematiserar. en svagare person hade kanske kollapsat i samma situation.
oavsett hur tålig du är kommer dock dina uppväxtförhållanden att påverka dina förutsättningar inför framtiden på avgörande sätt, så se till att få en bättre miljö; undersök möjligheter att koppla in bup och i värsta fall soc. det du blir utsatt för av din familj är fysisk och mental misshandel, trakasserier och övergrepp.
jag håller tummarna.
Mirousroea: orelevant
Men det var de ju inte, han var ju både starkare och i en testosteron ålder vilket betyder att både kön och ålder har med saken att göra vilket i sig betyder "relevant"
Jag tänker att det kan vara bra att konfrontera din familj (och speciellt dina föräldrar) - även om det är jobbigt och kanske inte hjälper så har du iaf försökt.
Fråga dem varför de säger som de gör: varför skulle du vara opålitlig? varför respekterar inte de att du vill ses ut på ett visst sätt? osv. Försök göra det utan att hetse upp dig också, trots att det kan vara svårt.
Finns det någon annan familjemedlem du kan prata med (t.ex. moster, farmor, morfar osv) som du litar på och har kontakt med? För i så fall kanske de kan förklara för din nära familj att du mår dåligt av hur de beter sig mot dig.
ToxicWithaHintOfSteam:
Men det var de ju inte, han var ju både starkare och i en testosteron ålder vilket betyder att både kön och ålder har med saken att göra vilket i sig betyder "ej relevant"
aha ja du har poäng där
Nea: Antar att de menar att de är trötta på mig, de har sagt det ett par gånger.
De vill nog bara skylla på dig så att det ska verka som det inte är något fel på dem.
