jag har nu ju haft de värsta tre timmarna i mitt liv.

nu ikväll konfronterade min pojkvän mig med att vi inte har det så bra ändå. vi har inte nog med sex och han är orolig att jag inte tänder på honom och jag vet inte vad jag ska göra...

det är bara det att allt är så mycket vardag. Det är alltid samma sak sexet börjar med att vi går och lägger oss i princip och det började bli lite slentrian så jag behövde lite mer för att bli upphetsad än honom och det gör att jag är jättenervös varje gång vi går och lägger oss att jag inte ska få upp den så att säga.

men jag älskar honom jättemycket. och jag vill värkligen fortsätta vara tillsammans med honom men han pratade massor ( hypotetiskt) om att vi kanske bara skulle fortsätta som vänner för han såg det som att det är ändå typ dit vi är på väg att vi skulle bara bli vänner att attraktionen hade försvunnit.

och jag vet inte längre. alltså jag älskar honom jag älskar hans närhet och när jag väl blir upphetsad så är sexet inget som helst problem.

och jag är så rädd att han har rätt.

(jag har aldrig varit så rädd haft sådan ångest över något jag gråter jättemycket)

så nu är det gjort skratta åt mig eller vad ni nu vill göra men någon kanske lyssnar jag behövde bara prata ur mig.