ceka92:

Kom på att ardnas skrev exakt samma sak men känner precis likadant.

Vilket av det? 🙂

ardnas:

Vilket av det? 🙂

"Jag är otroligt glad för din skull. Du gjorde även min dag.
Du fick vara den du är, vilket du förtjänar. Din berättelse är verkligen drömscenariot för att komma ut[...] din kompis ett exemplar på hur man är en riktigt bra kompis".

Du sade det som kunde sägas, var verkligen tvungen att kommentera om den lyckan jag kände när jag läste inlägget. Han gjorde verkligen min dag!

det känns så konstigt att komma ut som bi i min värld. då det är vad jag utgår från att alla jag träffar på är.

ceka92:

Han gjorde verkligen min dag!

word!

Kviq:

det känns så konstigt att komma ut som bi i min värld. då det är vad jag utgår från att alla jag träffar på är.

För det första, bra musiksmak(King Crimson)!

Jag har hört freuds toleranta "alla människor föds bisexuella och har förmåga att bli bisexuella vid en tidpunkt i sitt liv" upprepas många gånger. Det är vackert och positivt enligt mig.
Samtidigt håller jag inte med om att alla kan bli 100 eller 80% bisexuella. Jag tror att de absolut allra, allra flesta kan antingen ha sexuella aktiviteter med någon de finner mycket attraktiv från samma kön i sitt liv om de släpper gränser. Men inte bli förälskade också på samma sätt som helt bisexuella(med förmåga att både bli kära och sexuellt upphetsade).
Hörde denna konversationen om att ha en bisexuell trekant mellan heterosexuella killar senast en vecka sedan. Han tyckte att Brad Pitt helt klart hade funkat för honom i en trekant.

Vill verkligen inte säga att personer inte är "äkta" bisexuella för att de bara kan bli kära eller bara sexuellt attraherade av samma kön eller motsatt kön, eller föredrar övervägande speciella saker hos olika kön osv. Menar inte det alls och det vore att vara egocentrisk, men för oss som är "hela paketet" gör det att vi som bisexuella inte tas helt på allvar som läggning som homo- och heterosexualitet gör. Det är mycket jobbigt för många att förnekas så om du förstår lite hur jag menar. Det gör också att en lesbisk kan se ner på bisexuella tjejer även om de kanske är kära och tillsammans och tro att de kommer att lämna dem för en kille och tvivla på att satsa på dem. Eller tron att man kan byta över och helt bli homosexuell. Därför vill jag be folk att inte uttrycka det som att alla är bi... och definitivt inte säga att "alla tjejer är bisexuella" då vi blir utsatta på grund av det och att det inte är sant. Säg istället många, eller de flesta?

ceka92:

King Crimson

juh!

ceka92:

Samtidigt håller jag inte med om att alla kan bli 100 eller 80% bisexuella.

När jag sa att jag utgår från att alla är det menar jag inte att alla faktiskt är det. Däremot skulle de kunna vara det. I min teori. Det finns alltid folk som man är villiga att bli gay för. Även om man mest intresserar sig för det ena eller andra känns det väldigt begränsande att säga till sig själv att det är en omöjlighet att falla för samma eller det andra könet. Det är ju inte riktigt så enkelt.

Men givetvis kan folk växa upp till att bli det ena eller det andra. Synd för dem, kan jag tycka.

Tror din bästa vän själv är lite smygbög..

Edit: smyg-bi

Tennsoldaten:

Om jag var bisexuell skulle jag aldrig komma ut 😛

Visar alltså hur otroligt mycket du bryr dig om vad andra tycker om dig. Negativt

Twilightfreak:

Visar alltså hur otroligt mycket du bryr dig om vad andra tycker om dig. Negativt

Ja man får ju ett lättare liv på många sätt tycker jag. 😛

Stark vågat! sj så skulle jag nog aldrig våga.. eller våga, våga... rädd att se folks reaktioner och deras face när dom insåg att dom hade rätt när jag förnekat det hela..

Ja har bara berättat för några vänner som ja riktigt litar på och min familj

svårt att sluta lee 🙂

starkt gjort säger jag bara

borde finnas nån tråd där det finns enkla svar på hur man gör för att berätta.... kanske redan finns men men (eller så skapar jag en snart mår inte så bra)

själv tycker jag att det har varit viktigaste att kunna accepterat det för en själv och har inte behövt berätta det för andra för att kunna känna att det är ok. men nu har jag funderat på det mer och mer men jag vågar inte...
familj, vänner speciellt familjen :S

jag är som dig kanske värre... självmords tankar ( inte för att jag tänker göra något men dem finns) deprimerade tankar om vi säger så.

jag är en klassik "rikemans barn" ser sportig ut, har det bättre ställt än många andra om vi säger så, sen så ser jag inte ett dugg ut som någon som skulle vara det..

jag svek till och med den killen jag var med kär i pgr av att jag var så rädd "för mig själv andra" har mycket att upprätthålla typ ens still hur man ska vara osv eller hade det förut dock nu är jag mer säker i mig själv så det är inget problem längre...

inspirerande historia tack 🙂 en dag kanske jag berättar med när det når högsta smärtgränsen är nåd 🙁

Edit: smyg-bi