Om hon är tunnast av er alla så kan du ju säga det. Alltså typ "Du är smalare än alla oss andra, vad försöker du uppnå egentligen?"

När hon börjar kritisera sig själv så ska du säga typ lite på skoj "Haha har du anorexi eller? Du är ju skitsmal!" typ något sånt? eller var det en dum idé?

Säg till henne att du märker att något är fel, och att hon kan prata med dig om vad som helst, och att det stannar mellan er. Råd henne att prata med er skolkurator eller någon annan vuxen hon litar på och som kan hjälpa henne vidare.

Ge henne komplimanger för hennes personlighet, men undvik att prata om utseende och vikt när hon är i närheten.

okej hon är inte så smal att hon bara är skinn och ben,men hon kommer att bli om hon fortsätter att dumma sig.
jag tror själv att hon märker att vi tycker något är fel,men känner mig som en dålig kompis när hon har hållit på sen början av året. Och vi har inte pratat med henne än

Var snäll mot henne:(

Tvinga med henne på en resa där hon inte har tillgång till träningslokaler (eller kan jogga/powerwalka etc) och där hon äter varje måltid tillsammans med andra, helst med sin egen familj. Det funkade på mig.

- Kan hon inte träna normalt så känns det dumt och avslöjande för henne att slåss för sina joggingrundor (eller vad det nu är) på en resa. En människa som inte tävlar i stora tävlingar bör kunna ta en paus från sin träning på resor.

- Äter hon alla mål tillsammans med sin familj kommer det dels kännas avslöjande, dels lite skamligt att inte äta vad alla andra äter. Hon kommer att få stå ut med frågor och påståenden som är svåra att vara helt blind inför.

Det här är en bra taktik, jag lovar. Särskilt om familjen får upp ögonen för problemet, då kan "skammen" göra att hon "tar sig i kragen".

Prata med henne och säg att ni är rädda om henne och märker att något är fel. Förklara att det inte är nyttigt att leva som henne.
Prata sedan med en vuxen - skolsköterska, förälder, skolkurator.
Det är det enda som kan hjälpa henne - för hon kommer bara ge er bortförklaringar.

Oväntad är en väldigt vis kvinna. Lyssna på henne.

Sofie Peters:

kännas avslöjande, dels lite skamligt att inte äta vad alla andra äter.

Helt rätt..

Sanpire:

Hon äter mat och snacks. Men hon äter inte potatis,ris,pasta och såna saker.
Hon har också blivit så jävla självkritisk och gnäller mycket.

Just att hon äter snacks låter som att det är ett förstadium till antingen Anorexia eller möjligtvis Ortorexia.

Att hon är självkritisk och gnäller mycket tyder på att hon söker bekräftelse, vilket, i de flesta fall, alltid är början till en ätstörning. Hon vill höra att hon är fin, att hon är fantastisk, att hon är vacker, att hon är gullig, hon vill att ni ska berömma henne och berätta hur mycket ni tycker om henne. Såna här perioder kommer väl för alla under tonåren, främst tjejer, och det är viktigt att man som kompis stöttar och är där.

Nu skrämmer jag väl upp dig. Det här behöver inte betyda att hon kommer få eller har någon ätstörning, men det kan vara en början som måste avslutas asap!

Vad du ska göra är alltså att ge henne bekräftelse och berätta och påtala hur mycket du tycker om henne. Om det är nödvändigt, ta upp det hela med henne och berätta att du tycker om henne som hon är.

Good luck!

Tog upp det med henne för några veckor sen,men tyvärr var det klsvart i rummet,men jag och mina vänner frågade flera gånger om det inte var något som var fel.
men nä, det var tydligen inte det.
men eftersom hon aldrig har vart sådär förut så fattar vi att hon inte har berättat hela sanningen ännu..

Jag har en vän som har haft ätstörningar till och från i snart tre år. Hennes familj är kritisk mot henne och alla är träningsfreak, vilket får henne att känna sig utanför om hon inte också beter sig så. En gång när vi satt och åt äppelpaj kom hennes pappa och sa "Blir man inte tjock av sådant där?"
I går åt hon rå kyckling för att bli magsjuk och gå ner i vikt, för att nämna en av hennes små idéer. Vi pratade med skolsköterskan för ca 2 år sedan, hon försökte hjälpa och det verkade funka ett tag, men sedan gick det utför igen. Dessutom blev min kompis rasande för att vi hade sagt något till syster och nu vägrar hon att ens gå på vikt- och längdkontroll. Jag ska prata med mina föräldrar i dag när jag träffar dem, men har ni något annat tips? Som sagt så tror jag inte att så mycket stöd finns att hämta hos hennes familj eller skolsköterskan.

Tråden låst på grund av inaktivitet