Har rätt bråttom så urstäkrar om tråden hamnade i fel forum lalala skit samma. Min kompis har haft det rätt jobbigt hemma hos sin mamma, men hon har alltid haft en chans att flytta hem till sin pappa. För några månader sen började hon gå till bup och nu slutade det med att hon idag berättade att hon sak flytta till en fosterfamilj. Jaha tänkte jag, ska du flytta här ifrån också? Har aldrig hört om att det skulle finnas någon i här i trakten som skulle kunna tänkas ha fosterbarn.

Efter många om och men, några frågor och rätt så många telefonsamtal slutade det med att hon ringde upp och sa att hon ska bo hos sin typ, bästakompis. Jaja va trevligt hur länge då? I några månader... Okej så du ska flytta hen till en tjej du träffar varje dag, bråkar med varannan dag, en tjej som har ett PYTTELITET rum och en brorsa du hatar.. Grattis! Åh jag säger bara lycka till.

Ibland förstår jag mig inte på vissa folk. Så vitt jag vet flyttar man ifrån sin familj till ett fosterhem för att man haft det jobbigt hemma, inte har någon annan stans att vända sig och tycker de skulle vara skönt att börja om på nytt och "skapa ett nytt liv" i en ny familj. Nu bor hon en knapp km hemifrån sitt eget hus och kommer däfför träffa både sin mamma och pappa varje dag. Enda skillnaden är att hon äter duschar och liknande i ett annat hus? Hon slipper bråken med sin mamma men absolut inte med sin så kallade bästa kompis(omogna eftersom de bråkar hela hela tiden.)

Jag har iallafall sagt det till henne men svaret på det blev: "Okej tyck så då. Tycker iallafall att det ska bli skönt att flytta ifrån kärringen!" Och så vände hon klacken och gick.. Vilken vän