Hej! Nu behöver jag lite tips. Jag och min sambo har varit tillsammans i 4,5 år nu och det känns inte så bra längre. Jag älskar honom mer än något annat men mycket runt om brister. Vi bor på hans familjegård som han så småningom ska ta över. Jag kan absolut tänka mig driva gården med honom men som de är just nu att bo tillsammans med hans familj är inte alls kul. Vi bor i ett stort hus, vi på nedervåningen och hans föräldrar på övervåningen, hans farbror bor i ett enskilt hus 200 m bort. Du kan alltså aldrig räkna med att ha något privatliv... 

Det känns som att han inte kan tänka sig offra något för mig. Det är supersvårt att beskriva men till exempel så har jag en häst som jag gärna vill ha på gården men de har tidigare inte fungerat pga att farbrorn klagar på precis allt och de ska vara på hans villkor, t.ex att hästen ska gå med taggtråd vilket aldrig kommer att hända. Jag sitter alltså på en stor gård och kan inte ens få ha min häst här, jag har ju också ett liv. Jag har nu gått så långt att jag pratat med mina föräldrar om jag får flytta hem om så fallet skulle vara och de var okej, dock så är det jätte jobbigt när det går så långt, man har ändå varit tillsammans i 4 år. Ibland känner jag, för min egen skull att jag skulle flytta och börja om. Jag vill helst inte bo med mina föräldrar då vi ofta ryker ihop. Jag studerar på distans och har ett deltidsjobb som jag aldrig vet säkert hur mycket jag ska jobba. Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta, jag behöver nog få ur mig de till okända människor. Någon som varit i samma situation?