Det är en tidig lördag förmiddag och jag strosar runt i Gallerian. Jag går förbi affären klädbutiken Solo, de har satt upp en skylt där det står ”DJ sökes”. Jag förstår inte riktigt syftet anställa en som ska stå och lira plattor flera dagar i veckan – i en klädbutik.

Är det ett försök till att elevera butiken till något coolare än vad det faktiskt är? Det är ju faktiskt bara en – inte ens exklusiv, butik som har fått breda ut sig på några kvadratmeter. Solo är heller inte den enda butiken som har börjat med detta, utan är något som man kan hitta i rätt många affärer, Weekday och Topshop för att nämna ett par.

Jag såg för någon månad sedan en dokumentärserie om Brooklyn (jag har letat febrilt efter namnet på den utan lycka), hur som helst så handlade en del om att det fanns väldigt många författare i Brooklyn, och när de intervjuade en gubbe på ett hustak sa han lite irriterat att ”If i threw a rock off this building, it would hit a writer” Samma sak går att applicera på Stockholm. Alla är tydligen, eller vill vara DJs. Jag tror dock inte för en sekund att det är begränsat till vår huvudstad, det är ett nationellt problem. Det är inte kärnfysik att lista ut egentligen varför det är inne just nu. Det är något som går över hela spektrumet av olika kulturer just nu, det är lika stort bland "stekare" som såväl "hipsters".

Det är en fredag, klockan är knappt elva på kvällen, jag befinner mig på ett så kallat för-ställe. Poängen är med dessa ställen är att man ska kunna sitta ner, ta en öl och snacka med varandra innan festen drar igång. En bar helt enkelt. Men nej, på barens kortsida har kvällens DJ brett ut sig lite ad hoc. Datorn står på en stol och mixerbordet står lite snett för att det ska få plats. DJns kompisar flockas runt honom. Det rattas och trycks på mer knappar än vad det gör när man ska landa på månen. Men det händer liksom inget, förra årets plåga Alors on Danse spelas. Hans finger åker upp i luften, benet börjar studsa som att han försöker starta en moppe. Nu är det fan i mig fest enligt honom. Han höjer volymen lite. Han tror att han är på den anrika klubben Hell's Kitchen, men egentligen så är han på ett ställe som stänger klockan ett, nära T-centralen där de serverar rumstempererad öl för 40kr. Bartendern går över och sänker musiken. DJn som inte kan vara en dag över 18 med stora bokstäver på t-shirten och en perfekt backslick har för ikväll landat med fötterna på jorden.

Jag förstår inte riktigt hur de landar dessa ”gig” (inom enorma citattecken). Men jag hoppas verkligen att de inte får betalt. De har inget intresse av att skapa musik, de står och spelar andras verk. De vill festa. De vill ligga. De är helt enkelt posörer, amatörer. Problemet är att dessa lekmän nu får ett utrymme att uträtta trams. Om du ska bli artist för att få festa och få tjejer, så måste du i alla fall leverera. Ska du dra fram gitarren på hemmafesten så måste du kunna spela, vad vet jag? Ska vi säga något med Ted Gärdestad? Det verkar inte gälla här, du kan göra vad du vill. Du behöver inte ha någon riktig kunskap om tempo, skalor eller rytm. Det finns ingen som helst anledning att ha en DJ i vare sig klädbutik eller på för-ställen – de har ju inte ens dansgolv!

Jag är högst medveten om att det finns DJs där ute, som lägger ner hårt arbete på att skapa sin musik. Dessa människor gillar också att festa, men de är kreativa människor i grund och botten. Det är också de som spelar på faktiska nattklubbar. Där den här musiken faktiskt behövs. Hårt pumpande musik som ligger precis under den tillåtna ljudnivån. Även om jag inte nödvändigtvis gillar det. Det finns också självklart amatörer som gör sin egen musik, men de syns inte riktigt till. De som får stå och spela på helgerna, trots att de inte besitter någon musikalisk förmåga är där för att de har kontakter.

Frågan jag ställer mig är om vi har stigit in i en tid där ingenting kan vara vad det just är. Det går inte att bara låta en iTunes-spellista gör jobbet. Vi måste låta en person göra det. Precis som en portier som ska öppna dörrar åt oss. Ska det vara vardagslyx? Bara det finns någon där och agerar DJ så verkar det som att man är i hamn, var man än rör sig i för affärsverksamhet. Jag för slutligen tankarna till en sketch på YouTube, där en kille i Australien visar att man kan komma in var som helst bara du säger att du är DJ. Han lyckas till och med komma in i den Australienska parlamentsbyggnaden genom att helt sonika säga att han är DJ och att ska spela här ikväll. Vakten släpper in honom utan eftertanke. Där har vi liksom det slutgiltiga beviset. Att en DJ ska finnas överallt.