Varsågod, här kan ni skriva eller dikta om er tillvaro, att hjärtat blöder och hur tankarna inte tycks hänga ihop. Det är ok att skriva hur långt som helst och ingen annan behöver förstå. Lite som en dagbok fast ni slipper öppna någon bok och skriva med en penna. (Och nej, här får ni inte skriva om hur många gånger ni bajsat under dagen eller sådant som hör hemma i "mina tankar just nu")
Det finns kanske redan en massa trådar som liknar men jag tänker skriva sådant jobbigt här. Kram, ni får vara här om ni är ledsna, glada eller inte vet riktigt vad era tankar vill säga.
Det flyger omkring små glittrande prickar, dansande älvor i takt till musiken
som sjunger om brustna hjärtan och fyllda dansgolv. Man kan vara glad även när man gråter och skratta fastän man bara vill dö. Jag tänker på dig hundra gånger i minuten och solljuset fortsätter måla in genom persienner och stängda fönster. Om du inte var så olycklig hade jag fått göra dig glad, jag hade legat bredvid och nynnat till över 40 år gammal musik. Det är svårt att att minnas, jag glömmer bort ibland, att det inte går.
Var inte för beroende av andra människor, du måste kunna klara av att göra saker på egen hand, de kommer inte alltid att finnas hos dig. Precis på gränsen var jag men jag klarade mig. Ju fler risker, ju fler saker jag gör som jag ska, desto bättre fungerar det. Vad skönt att bara springa hem i vinternatten och lyssna på Broder Daniel, som en stärkande kraft i benen. Imorgon blir det bättre, idag tar jag tag i saker, idag skriver jag upp mig och det kommer fungera. Ett äpple kanske inte hjälper men det bidrar. Små saker sammansatta blir till en helhet och tillslut blir jag glad.