Hej!
Jag har på olika sätt skadat mig själv hur länge jag kan minnas; bita, riva, nypa, slå samt skurit och bränt mig själv. Beteendet har ökat med åldern då jag blivit "immun" mot det tidigare sättet och var som värst i högstadietiden, då de flesta är som mest sårbara (jag är nu 19)...
Dessa beteenden är sjukt svåra att bli av med då jag alltid gjort mig själv illa på olika sätt (även psykiskt) och det ligger liksom rotat i min vardag. Lyckades dock hålla mig "ren" från de gärningar som lämnar ärr i två år men nu har det kommit tillbaka och jag känner bara ett enormt behov av att fortsätta med det.
Min fråga är nu om det är någon här, med eller utan erfarenhet av självskadebeteenden, som har några råd, tips eller förslag på hur jag kan lämna det här behovet bakom mig. Jag är trött på att förklara mig och dölja hur jag ser ut då jag har nya ärr som ingen vet om. Har du annars förslag på hur jag på något sätt kan ersätta det här beteendet så är jag även öppen för det.
Tack på förhand. ![[love]](/img/smilies/love.gif)
Tror på att söka professionell hjälp.
Blivande_japan:
Tror på att söka professionell hjälp.
Har slussat runt massvis i flera år tidigare men aldrig riktigt känt att det är..."min grej" eller vad man ska säga. Handlar kanske också om att jag inte hittat rätt person att ge mig den hjälpen. Hm.
tebär:
Lyckades dock hålla mig "ren" från de gärningar som lämnar ärr i två år men nu har det kommit tillbaka och jag känner bara ett enormt behov av att fortsätta med det.
får du en njutning av att göra det eller vad är det som gör att du känner ett behov av att göra det?
Nehas:
får du en njutning av att göra det eller vad är det som gör att du känner ett behov av att göra det?
Alltså, ja, det känns liksom bra. För stunden. Men efter får man ju bara fetångest, så är det ju. Utöver den känslan så är det på något sätt en vanesak, att jag inte riktigt tänker och gör det "för att jag alltid gjort det".
kom till mig så kan jag ersätta det med sex.
Aengslig:
kom till mig så kan jag ersätta det med sex.
Hahah tyvärr det funkar inte för mig! Redan provat det där.
Bestäm dig bara att du ska sluta! Och gör det med bara!
Tänk på hur dåligt du mår av det och förmodligen hur dåligt folk i din närhet mår av att du skadar dig.
Antar att du inte har något att förlora på det. Allt handlar om vilja!
Malinmalinmalins:
Allt handlar om vilja!
Hur finner man en så pass stark motivation?
tebär:
Hur finner man en så pass stark motivation?
Det är inget jag kan berätta för dig, det är något du måste komma fram till själv. Hitta något i livet som du älskar, något värt att kämpa för något som får dig vilja vara den bästa versionen av dig! Den versionen av dig som inte tillåter dig att skada dig själv.
Malinmalinmalins:
Det är inget jag kan berätta för dig, det är något du måste komma fram till själv. Hitta något i livet som du älskar, något värt att kämpa för något som får dig vilja vara den bästa versionen av dig! Den versionen av dig som inte tillåter dig att skada dig själv.
Åh, vad fint skrivet. Tack!
tebär:
slussat runt massvis i flera år tidigare men aldrig riktigt känt att det är..."min grej"
Vilka metoder har du testat hittills?
Tror delvis du kan ha utvecklat kemiskt beroende av smärtan eftersom smärtstimuli får morfinliknande ämnen att utsöndras i kroppen. Det kan orsaka ett intensivt sug efter att skada sig när du inte gjort det på ett tag.
Tror däremot inte det är ditt största hinder. Beteendet fyller uppenbarligen en psykologisk funktion och det är det som kommer bli det svåra att förändra. En bra psykolog kan hjälpa dig förstå varför du gör som du gör och vad du kan göra istället.
tebär:
Hahah tyvärr det funkar inte för mig! Redan provat det där.
Då har du inte testat det med rätt person!
jag har haft dålig självkänsla under en längre tid så fick jag ett tips av en vuxen att jag skulle skriva ner olika saker i en bok. På första sidan ska du skriva vad du är duktig på fråga helst dom som du har runt omkring dej vad dom tycker att du är bra på
varje dag ska du skriva
tre bra saker som jag hade gjort under dan och sedan ska du skriva tre snälla saker som någon hade gjort till mig under dan
sedan läser du i boken lite då och då
Jag har fått bättre självkänsla på det sättet
lycka till
tebär:
Alltså, ja, det känns liksom bra. För stunden. Men efter får man ju bara fetångest, så är det ju. Utöver den känslan så är det på något sätt en vanesak, att jag inte riktigt tänker och gör det "för att jag alltid gjort det".
Kanske är för att du är rastlös? tränar/idrottar du? eller kanske dålig social omgivning?
Dold text: jag var på väg att skriva min livshistoria och hur jag löste det, fast känner mig ej sugen att skriva det offentligt på forum. kan skicka ett pm om du är nyfiken.
