Skaffa tolv kids sälj elva till polen då har du pengar till en unge

Det är precis som rubriken låter. Jag längtar verkligen efter barn nu!
Min pojkvän är lite si å så med just nu.
Men han har sagt händer de så händer de, men han är inte
så jätte förtjust i tanken att försörja båda!
Och om de är så att ja skulle bli gravid vet jag ja hur det hela ska gå runt!
Han jobbar å har snart fast anställning de är 99% säkert!
Problemet är nu att ja studerar, har bara studerat i ett halv år.
Och så har man lån med =/
Han säger att vi kan vänta i 2-3 år (e 21 nu i maj)
men ja känner mig för gammal
att skaffa första barnet vid 23-24år, och de känns inte kul
att avbryta studierna mitt i då! Nu har ja bara studerat
i ett halv år. Och de ja vill läsa till kommer ta mellan
7-10 ca typ. men de tar alla fall ett bra tag!
Och ja tycker de är bättre att avbryta nu i början
och gå tillbaka senare om ja inte hittar något jobb som
ja trivs med. Ja kanske framstår som egoistisk nu.
Vet ej om de bara är hormonerna som spökar men
ja har känt denna längtan i 1års tid nu!
Killen och ja har varit tillsammans i snart 4år

Så, nu kan man läsa texten utan att få migrän.

batleth:

Så, nu kan man läsa texten utan att få migrän.

Tack

neej, spara på allt. Din kille är ju inte ens med på det. Alla barn har rätt att vara önskade, det är min åsikt om abort graviditet you name it. Vänta med allt tills du har pengar, så du kan försörja ditt barn och ge den allt du vill. Sedan blir det så mycket lättare med pengar och ammmaledig om du har ett jobb! tro mig nu

Vill du verkligen ha barn med en snubbe som känner lite "si och så" om det? Det är väl bättre att vänta något år, som han säger?
23-24 år är inte gammalt, det är väl en ganska lagom ålder att skaffa barn i, kanske till och med lite ungt. Du ska ju inte skaffa barn nu bara för att du känner dig för gammal om några år, det är fel mot barnet. Det viktigaste är inte hur gammal du är, utan huruvida du kan ta hand om barnet på rätt sätt.
Tycker inte du ska skaffa barn förrän du inser vad som är viktigt.

yesyesknark:

Din kille är ju inte ens med på det

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Vill du verkligen ha barn med en snubbe som känner lite "si och så" om det? Det är väl bättre att vänta något år, som han säger?

jo, han är med på de han vill ha ett barn med mig, men han säger att de är nog bättre om vi väntar några år. men de blir jobbigt då å behöva avbryta studierna mitt i :S Men de nog bättre som han säger ändå!

yesyesknark:

Sedan blir det så mycket lättare med pengar och mammaledig om du har ett jobb

Just nu kollar ja runt på jobb, känner att ja skulle nog inte hoppat in i skolan så tidigt efter ja slutat den. Men ja hoppar inte av förnst ja hittat något jobb. Och om ja inte hittar något så pluggar ja klart!

XMinGrönaLampaÄrDödX:

23-24 år är inte gammalt, det är väl en ganska lagom ålder att skaffa barn i, kanske till och med lite ungt.

Tycker inte det är ungt, min mamma fick mig när var 21. Både mamma och pappa är fortfarande gift och bor ihop, har en lillebror med! Och mamma var redan sjukpensionär då, eftersom hon skadade sig inom jobbet sitt så hon hann inte jobba mycke, så rent generellt så har pappa försörjt familjen!

Men de e ju inte så att ja strävar efter å gå å bara bli gravid nu, så ingen misstolkar de hela. Men som det står, längtar efter barn nu!

att man är uttråkad och skoltrött är ingen anledning att skaffa barn som man ändå måste få soc bidrag för att försörja.
Svårt för folk som inte har barn att verkligen förstå hur mycket det kräver utav en.

Gör det du ska göra färdigt. dvs, studier och sånt. Sen skaffar du barn och ger det en säker framtid. Skaffa inte när du egentligen inte har tid för unge

isola:

att man är uttråkad och skoltrött är ingen anledning att skaffa barn som man ändå måste få soc bidrag för att försörja.
Svårt för folk som inte har barn att verkligen förstå hur mycket det kräver utav en.

Vem har sagt att ja eller snarare vi ska gå på soc!?
Ja söker jobb nu!

poWss:

Gör det du ska göra färdigt. dvs, studier och sånt. Sen skaffar du barn och ger det en säker framtid. Skaffa inte när du egentligen inte har tid för unge

Tror nog inte ja kommer plugga klart. JA orkar nog inte plugga i 7-10 år typ. Visst de ingen anledning till å skaffa barn å så bara för man är skoltrött. Ja har aldrig sagt att vi ska skaffa en just nu. Ja skrev bara att ja längtar!

wondering:

Ja har aldrig sagt att vi ska skaffa en just nu. Ja skrev bara att ja längtar!

jaja okej!

wondering:

Vem har sagt att ja eller snarare vi ska gå på soc!?
Ja söker jobb nu!

utan utbildning lär du inte få ett jobb som kan försörja ett barn.Finns utbildade som inte får jobb nuförtiden

wondering:

men de blir jobbigt då å behöva avbryta studierna mitt i :S

Kan du inte fortsätta studera ändå? Det går säkert på något vis.

wondering:

Tycker inte det är ungt, min mamma fick mig när var 21.

Ja, många får barn i tidig ålder, min mamma fick min äldre bror när hon var runt 20, min bror i sin tur är 24 år och har 2 barn, och många klarar det säkert jättebra och är jättebra föräldrar även i ung ålder, det tvivlar jag inte på. Men 23 år är inte för gammalt för att skaffa sitt första barn. Det är 2 års skillnad. 2 år är inte mycket.

Min moster fick inte sitt första barn förrän hon var runt 30, vilket inte heller är gammalt. Hon hade då en stadig ekonomi med sin man och var redo för barn, och det var tur att hon såg till att ha ekonomisk trygghet innan hon skaffade barn då deras barn föddes med ett helt drös sjukdomar och vården av henne har kostat en del pengar.

Man är fortfarande väldigt ung när man är 20, 23 eller 30, det är synd att så många får åldersnoja redan i tidig ålder och därför gör saker alldeles för snabbt.

wondering:

Och mamma var redan sjukpensionär då, eftersom hon skadade sig inom jobbet sitt så hon hann inte jobba mycke, så rent generellt så har pappa försörjt familjen!

Och hur har det varit? Har din pappa fått jobba mycket och inte kunnat vara hemma så mycket? Har han haft något awesome arbete där han tjänat en massa? Har din pojkvän ett awesome arbete där han tjänar en massa?

När man har barn så kanske man inte bara ska försöka få det att gå runt, utan även, om man har möjlighet, ha lite utöver existensminimum.

Jag är uppväxt med min far, han har haft ett kasst jobb och vi har aldrig gjort saker som att resa eller så och jag har många gånger inte haft möjlighet att göra saker som kanske hade varit roliga, för att pengar inte fanns där (simpla saker, som att gå på bio, åka med en kompis att bada och liknande). Alla pengar gick åt till hyra, mat och kläder till mig (han köpte nästan aldrig kläder till sig själv).
Min pappa gick i princip konstant runt och oroade sig och tänkte på pengar, vilket ofta orsakade bråk mellan oss när jag var yngre och inte förstod att vi hade begränsat med pengar, och även senare när jag blev arg på honom för att han slösade pengar vi inte hade.
Detta bidrog nog ganska rejält till att vi nu har en kass relation och nästan aldrig pratar. När jag flyttade ifrån honom hade han inte råd att bo kvar i lägenheten då han ju inte fick underhåll och sådant utan istället blev tvungen att betala.

Pengar kan ju nu inte köpa lycka eller en bra familj, det allra viktigaste är ju hur ni är som föräldrar, men jag skulle gissa på att det underlättar något enormt om man har pengar. Det är inte alltid lätt att vara barn i en familj där pengar är ett konstant problem, och inte heller förälder skulle jag tro.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Och hur har det varit? Har din pappa fått jobba mycket och inte kunnat vara hemma så mycket? Har han haft något awesome arbete där han tjänat en massa? Har din pojkvän ett awesome arbete där han tjänar en massa?

Det har varit bra. Uppvuxen i villa och med katter, hund ett tag å kaniner! Han har inte haft multimiljonjobb precis, han räknas som civilingenjör, men han e programmerare och så, jobbar med hemliga grejer me. Han tjänar nog lite mer än va snittet ligger på. Så vi har kunnat bada gå på bio m.m. Men vi har fått tagit ansvar tidigare och hjälpa till tidigare än vad många andra fick i den åldern. Och vi skulle få vecko/månadspeng så fick vi göra grejer, arbetssysslor helt enkelt för att förtjäna pengarna! Ja vet kompisar som bor hemma fortfarande som pekar på å ja ska ha å vill ha pappa betalar å allt så. Dom vet inte äns värdet på pengar!

wondering:

Va tycker ni att ja ska göra?
Vad är eran åsikt på de här?

Vänta tills du har tid och råd att ta hand om ungen och framför allt vänta tills du själv är helt säker på att du verkligen vill ha ett barn!