Började på en tråd men den blev för svart och anledningen till att jag inte skrev klart den är mitt problem. Jag har aldrig haft mer att säga än vad jag har nu(menar inte att jag blivit en profet utan det är mest saker som rör mitt personliga liv) men samtidigt så har jag aldrig haft en sådan liten vilja att prata.
Alla jag skulle kunna prata med vill jag antingen inte prata med pga ökat människoförakt/de skulle aldrig förstå och de jag skulle kunna prata med finns det ju ingen anledning att prata med, varför ska jag dra ner andra.
De största anledningarna är att jag har börjat bry mig för lite om vad andra tycker, alla vet ju att det är rätt bra att skita i vad andra tycker och göra det som känns bra osv men nu har jag nog passerat någon gräns där jag bryr mig för lite för att ens se någon större mening med kommunikation över huvud taget.
Anledning nummer två är nog att jag "mognat". Vill liksom inte prata om det med någon då det bara vore onödigt att göra även dem ledsna, de få jag ens har den minsta vilja att prata med. Det känns liksom bara för själviskt.
Inte så att jag blivit en eremit, umgås och festar på precis som vanligt (tills nu typ). Känt såhär i ett par veckor men i samband med att det tog slut med min flickvän här om dagen har det blivit värre. Kan ligga i flera flera minuter och försöka komma på något värt att skriva till någon, (och med värt vet jag inte ens vad jag menar.) sen efter en kvart ger jag upp liksom, trots att jag har ett stormande hav av känslor inom mig som bara vill släppas lös så förkastas till sist allt
Jag har också börjat ljuga/undanhålla sanningar där jag liksom får mig själv att framstå som ett svinigt cp bara för att skona någon annans känslor, detta pga tidigare beskrivna anledningar.
Har tagit mig 40 minuter att författa denna tråd, raderar allt om och om igen, någonting ni skriver kanske får det hela att kännas en smula bättre, sen har jag inte bett någon specifik att involvera sig emotionellt i mina problem vilket gör det hela enklare. Ni väljer helt enkelt själva och förhoppningsvis kanske någon kan få mig att må en smula bättre.
Klychigt men det var iaf ganska skönt att skriva av sig lite, fast med insikten om att denna tråd antagligen redan har gett allt den kan ge så är det enbart pga att jag lagt ner så mycket jobb på den som jag faktiskt postar den (och dessutom i vredesmod)
=)
Har haft liknande perioder. Kommer och går då och då. Brukar lösa sig av sig själv.
Upplever att de är mer frekventa och under längre perioder när jag utsätts för sämre umgängen, folk jag är trött på.
I ditt fall skulle det väl kunna komma från uppbrytningen med flickvännen. Och kan väl vara en fas därifrån.
Slumpartad:
Upplever att de är mer frekventa och under längre perioder när jag utsätts för sämre umgängen, folk jag är trött på.
I ditt fall skulle det väl kunna komma från uppbrytningen med flickvännen. Och kan väl vara en fas därifrån.
Högst antagligen detta ja. Tyvärr är ju ofta de genuint välvilliga rätt så tråkiga, men ska sanera min umgängeskrets . Eller helt enkelt låta den självsaneras genom att "gå under jord" ett tag.
Mjo, får hoppas att jag grinar några veckor och sen börjar söka mig utåt igen.
fet keffing:
Vill liksom inte prata om det med någon då det bara vore onödigt att göra även dem ledsna, de få jag ens har den minsta vilja att prata med. Det känns liksom bara för själviskt.
Förstår precis hur du menar pga är likadan. Den enda stabila, långvariga lösningen när man mår dåligt brukar dock vara att dela med sig av sina bekymmer.
Dessutom skulle jag personligen föredra att min kompis/familjemedlem pratar med mig om vad det nu kan vara för problem den upplever, istället för att vara arg/ledsen bara för att den inte vill påverka mig. Jag tror att de flesta mår sämre av att ha en person i sin omgivning som mår dåligt, än att faktiskt få ta del av personens problem. Genom att prata med andra kan du också få tips på hur du kan tackla och se problemen ur en annan vinkel.
Sen har ju, som du skrev, uppbrottet med din flickvän spätt på ditt tidigare mående ännu mer. Det är dock ett problem i sig och det kan nog vara bra att du försöker hålla isär det + varför du mår som du gör annars, så det inte blir en enda stor grej (om du förstår hur jag menar).
Om det absolut inte finns någon i din närhet som du vill prata med och det inte blir bättre automatiskt borde du kanske prata med någon som inte har en personlig koppling till dig. (Du kanske borde se över din kompiskrets också, om du nu känner att du inte kan prata med de kompisar du har)
![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
frukt:
mvh
warn'd ya!
nubbie:
Förstår precis hur du menar pga är likadan. Den enda stabila, långvariga lösningen när man mår dåligt brukar dock vara att dela med sig av sina bekymmer.
Ja jag har alltid varit åt det hållet, men nu har det exploderat.
nubbie:
Sen har ju, som du skrev, uppbrottet med din flickvän spätt på ditt tidigare mående ännu mer. Det är dock ett problem i sig och det kan nog vara bra att du försöker hålla isär det + varför du mår som du gör annars, så det inte blir en enda stor grej (om du förstår hur jag menar).
Själva problemet har jag dock inte berättat om och det kan jag inte heller, men det är det som bidragit till både det med tjejen och det här.
Ska städa umgänget en hel del.
Kan det inte vara värt att försöka uppsöka kurator/psykolog då? Du får liksom prata av dig och behöver inte ha dåligt samvete då de själva valt att jobba med att lyssna på människors problem (och dessutom får de betalt för det). Tror det är något som du verkligen bör prata med någon om.
fet keffing:
Själva problemet har jag dock inte berättat om och det kan jag inte heller, men det är det som bidragit till både det med tjejen och det här.
Nejdå, det förväntar jag mig inte heller.
Ah, okej. Tror du att det kan fixa sig med tjejen då om du lyckas lösa det som i grund och botten orsakat det hela? Om det är det du vill, alltså.
fet keffing:
Ska städa umgänget en hel del.
+ prata med någon, tycker jag. Det brukar vara svårt att ta sig igenom tuffa perioder utan att ha någon whatsoever att anförtro sig åt.
nubbie:
Ah, okej. Tror du att det kan fixa sig med tjejen då om du lyckas lösa det som i grund och botten orsakat det hela? Om det är det du vill, alltså.
Kanske
Men ni förstår mig inte riktigt.
äh, orka prata med folk
fet keffing:
Men ni förstår mig inte riktigt.
Hoppas det löser sig snart!
Åh. Men. Hallå.
Vet inte alls vad det handlar om i grund och botten, men hoppas att det löser sig snart. Det är inte helt okej att du mår dåligt. Låt det ta lite tid bara, och du, ta hand om dig själv va.
Kanske smsbombar dig snart pga det är det jag kan bäst.
Doubt:
Kanske smsbombar dig snart pga det är det jag kan bäst.
Bra talang!
det är det som är livet på en pinne.
jag hoppas att allt löser sig för dig.
