Heeeej!

Jag tänkte skriva här en "novell" jag skrev och se om någon av er orkar läsa den, rätta till saker och kanske komma på nåt mer att skriva? Den är dålig jag vet och ingen kommer läsa den, men vrf inte försöka? Här är den:

Träd dansade tillsammans med vinden, små nakna grenar letade upp sina löv. Genom den gråa fönstret kunde man knappt se om det fanns nån liv i huset. Hilda satt i det mörka rummet och även fast det inte var kallt satt hon i sin stickade tröja och försökte bli ett med fåtöljen hon satt på. Hennes tomma blick kollade meningslöst på taket men snart vände tillbaka till sin favorit grej i hela huset.
Två timmar gick och Hilda satt kvar i fåtöljen utan att röra på sig. Sommarsolen sken genom rutan på hennes förvirrade gnistrande ögon. Hon hörde ringklockan och lade tillbaka kniven hon höll i handen, i lådan såg hon en spruta som hon förut letade efter, men nu hade hon inte tid med det. Personen som ringde på ringklockan nu mer intensivt tryckte på knappen och Hildas ögon öppnades stort, hon reste upp sig och nästan ramlade på golvet men samlade till sig och gömde buren i garderoben innan hon öppnade ytterdörren.
Där ute stod Leo som var Hildas storebror, ibland tyckte hon att han blev adopterat eftersom han var den enda i familjen som gick ut skolan, fick jobb och blev aldrig arresterad. En perfekt svart får. Även fast Lisas föräldrar inte heller var perfekta såg de henne som deras största misstag, en dag sa de att hon inte längre tillhör familjen. Leo var den enda i hela släkten som fortfarande höll kontakt med henne även fast han bodde i ett annat land kom han varje halvår för att hälsa på henne, det var inte ofta hon var hemma men han kom alltid ändå. Kanske kände han till hennes problem? Han var iallafall den enda som Hilda litade på.
-Vad är det som luktar så konstigt? Frågade Leo och låtsades håla näsan.
-Ja.. det.. jag vet inte. Låt mig vara! Min hund har dött, jag hade honom i en bur här i rummet för att han har varit sjuk ganska länge. Berätta inte för någon!
Leo reste upp sig, nickade och gick därifrån utan att säga någon eller se på Hilda.
Hilda började skaka och bita naglar, hon tänkte på att de kommer hitta henne, att hon kommer hamna i sjukhuset igen. Hon litade inte längre på Leo och trodde att han skulle ringa någon för att kolla upp hur hon mår.
Hilda visste att om någon kommer skulle hon råka illa ut och därför sprang till garderoben för att hämta buren. Hundmat och rester efter hennes middag låg kvar, lukten av den gröna rutna maten fyllde rummet. Hilda blev sur över att hon inte hörde någon skall och skrek till. Hennes blod lår på halsen blev större och mer röda, ögonen lyste till. Hon förväntade sig ett svar men fick inget.
Hilda var på väg att hämta sprutan från lådan och få sig att må bättre, och då hördes ett svagt ljud från buren "Jag saknar min mamma".