Tjeena mina härliga vänner!
Nu är jag här ytterligare igen för att få råd över en situation jag satt mig i, jäkla massa problem med mig hah!
Saken är den att jag alltid varit väldigt hypokondrisk och paranoid av mig, jag ältar i tankar oerhört länge och är jävligt känslig overall, de tar ett bra tag för mig att smälta saker.
Jag satt och åt med familjen för 2 veckor sedan, vid köksborde slår de till jag blir varm i hela kroppen,huvudet blir liksom lätt och de känns som att jag liksom försvinner inåt i huvudet och de var riktigt obehagligt, efter detta har jag känt mig oerhört stressad, ångerfylld och rädd för att sånt ska hända igen, haft en obehagskänsla i kroppen hela dagarna, rädd för att få hjärtstillestånd, kallsvettas, tänker på hur jag andas och att de är tungt i bröstet.
Undviker gärna nu för tiden att äta ute någonstans, åker gärna inte buss, undviker gärna situationer med folk men jag är även rädd att liksom gå på gatan och de inte är några där pga " tänk om något händer mig, fuck ingen kommer kunna rädda mig?! "
asså jag är så ångestfylld, stressad
Och de där med att andas in och ut osv, funkar inte på mig alls, enda gången jag inte riktigt tänker på vad jag gör eller känner i kroppen är då jag spelar datorspel typ, men de kan jag inte göra hela tiden.
är rädd för att spela min älskade sport innebandy numera pga jag ska få hjärtattack elelr något, jag är som sagt jävligt hypokondrisk.
Har ni några tips på hur det här ska gå till för att bota så gott som möjligt, ibland känner man bara " asså, fan va meningslöst livet är " man bara går ner sig, och + det här så orkar man inte, jag har min dröm som jag ska uppfylla men de är en lång bit kvar
Ajja nu bnlir de för långt, rådgiv gärna mig om ni upplevt detta och ni fixat de eller har en aning om hur jjag ska göra
Ciaaoo my friends! 
Kurator + skolsköterska, hon kan nog se om du är sjuk 🙂
Låter som ångest.
Nyexaminerad student så det är inget jag har möjlighet till 🙂
overklighetskänslor är ett helvete, be en bön att det inte blir permanent
Har haft overklighetskänslor och all den ångest du beskriver, sätt dig ner någonstans vid anfallen och håll i dig och försök upprepa för dig själv i huvudet var du befinner dig någonstans och vad du har gjort och vad du ska fortsätta göra! Andas med djupa andetag och tänk på något kul!
Boka tid hos en psykolog kanske! Personligen tyckte inte jag att jag fick någon hjälp från sådana, kanske var för liten för att förstå dock. Bearbetade allt i hjärnan själv, och det avtog.. Till slut, efter några år. Vart ganska rädd för allt som lit1, kanske försvann i och med att jag mognade och blev tuffare.. Öh, men kan känna att dessa overklighetskänslor ibland fortfarande smyger sig på, ganska sällan som tur är, 5 gånger om året kanske, men brukar alltid stanna upp med vad jag gör och bara ta djupa andetag och tänka på vad jag gör och vad jag har gjort och vad jag ska göra så brukar de smyga iväg. 
Ej fått någon riktig panikångestattack på kanske 10 år. 
Tag hand om dig!
