Svenska är mer du än engelska, därför distanserar du dig en bit från det hela genom att skriva på engelska. Det blir mer text och mindre ditt liv. Mindre ärligt och mindre naket.

Kanske inbillade mig något liknande när jag var elva år och allt var coolare på engelska.

Känner samma sak. Engelska är mer dramatiskt och därmed lättare att känslospy med.

Capture:

Kanske inbillade mig något liknande när jag var elva år och allt var coolare på engelska.

Ord. I nio fall av tio beror det på att man är sämre på engelska och inte fattar att det är dåligt.

Capture:

Kanske inbillade mig något liknande när jag var elva år och allt var coolare på engelska

Hampie:

Ord. I nio fall av tio beror det på att man är sämre på engelska och inte fattar att det är dåligt.

Gör om, gör rätt. Jag säger inte att det blir coolare eller bättre, tvärtom säger jag

hixaren:

Språket, grammatiken och variationen i texten blir ju inte lika bra

Frågan var:

hixaren:

Någon annan som känner igen sig? Hur kan det komma sig att är är så här?

Kvaliteten på språket i texten blir garanterat sämre, men det blir lättare att skriva om känslor och jag kommer på mer att skriva...

Beror det på: Distansering, placebo (jag tror att det ska gå lättare på engelska, alltså blir det också så), Magi i engelskan, mer vana att prata känslor på engelska genom blödiga filmer etc...Vad tror ni?

Instämmer med Capture. Det är också troligt att du lyssnar på mycket på engelskspråkig musik, som brukar vara känsloladdad och det därför känns mer bekant med känslomässiga utbrott i skrift.

Det finns en hel del engelska ord och uttryck som är så bra men inte riktigt har någon motsvarighet i svenskan. Det är ju ganska så ofta som man sitter och försöker direktöversätta engelska uttryck och misslyckas ganska hårt med detta.

hixaren:

Distansering

=

hixaren:

man är sämre på engelska

Jag känner igen mig. Jag finner engelskan vara ett mycket rikare språk med mer variation. Det är lättare att hitta ord som passar just den känslan man vill beskriva.

Själva kvalitén blir dock inte sämre (förutom i vissa fall när jag glömmer bort mig). Men egentligen bryr jag mig inte om det, för att för mig handlar det mer om terapi. Att skriva ut känslorna och på så sätt bearbeta de emotionella stormarna.

Jag tror inte heller det handlar om att distansera. Min mor är amerikanska, så jag är uppvuxen med att höra språket.

Håller med dazed. Man kan göra så mycket med engelskan, saker som inte har någon motsvarighet eller fungerar i svenskan.

supply:

Svenska är mer du än engelska, därför distanserar du dig en bit från det hela genom att skriva på engelska. Det blir mer text och mindre ditt liv. Mindre ärligt och mindre naket.

+ detta

Capture:

Kanske inbillade mig något liknande när jag var elva år och allt var coolare på engelska.