okej.. jag har tänkt på en grej: Här sitter jag, med min kropp min hjärna och mina minnen erfarenheter, tankar och åsikter. Tid. Har så mycket att ge men ingen att ge alltt till. Jag tvivlar inte på att jag kommer hitta kärlek i framtiden men jag längtar så jävligt. Det är frustrerande. Någon som känner igen sig?
Vi bazz systemet, yep yep vi bazz det
jagar lax varje natt i programmen
![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
ja, har slutat tänka på det
Bash a Brat:
Vi bazz systemet
![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
OF 5:
har slutat tänka på det
hur?
cashimira:
hur?
har vant mig vid tanken på att ingen vill ha det jag har att erbjuda
langar du brajj eller läste jag fel?
lonelyfridaytype:
langar du brajj eller läste jag fel?
hmm du läste visst fel..
cashimira:
hmm du läste visst fel..
ah kk.
*sätter långsamt på sig solglasögonen och rider iväg i skymningen*
lonelyfridaytype:
*sätter långsamt på sig solglasögonen och rider iväg i skymningen*
*vinkar farväl och brister ut i sansade tårar*
Jag kände så. Av någon anledning kom det en dag när det bara slutade.
Antar att det kommer tillbaka igen men jag njuter så länge den här känslan varar.
lonelyfridaytype:
*sätter långsamt på sig solglasögonen och rider iväg i skymningen*
cashimira:
brister ut i sansade tårar*
hehe
agitation:
Av någon anledning kom det en dag när det bara slutade.
utan att det hända något särskilt?
cashimira:
utan att det hända något särskilt?
Jag har faktiskt inte tänkt på det. Ena dagen var jag sjukt deprimerad och ringde när jag egentligen inte borde ha gjort det. Sen hände antagligen någonting och jag kände mig lugn och lycklig som ensam. Det dök upp en massa framtidsplaner om att lära mig sjunga/spela gitarr, dansa, resa, läsa etc.
