Satt här och såg två bilder på Lonardo Dicaprio och Tobey Maguire och slogs av att jag inte har enda vän kvar från yngre år, inte ens från gymnasiet. Att jag inte ens pratar med vänner längre som jag gått i samma klass ihop med i tio år.
Har ni vänner kvar sen ni var små?
Har vänner från gymnasiet och en från högstadiet (ett ex). Men gymnasiet var ju inte så länge sedan för min del.
Min vän som jag har haft längst har jag varit vän med sedan i slutet av mellanstadiet, de andra har jag lärt känna i högstadiet och gymnasiet.
Birger:
Har vänner från gymnasiet och en från högstadiet (ett ex). Men gymnasiet var ju inte så länge sedan för min del.
När var det? Jag tog studenten bara för två år sen.
FruLiten: Har ni vänner kvar sen ni var små?
m min närmsta vän o ja har typ varit bästisar sen vi va fem med några avbrott under gymnasiet pga ej tid o ses o så. nu ska hon flytta från den här hålan, förvisso bara 2 mil till malmö bort med bra bussförbindelse samt studerar där. har varit glad för hennes skull men blev igår helt förtvivlad när jag kom på att jag inte längre kan typ smsa: hej promenad? o förhoppningsvis få sällskap 10 min senare.
sen har jag nån vän fr högstadiet typ 2 pers o sen 1 vän fr gymnasiet. oj de va alla mina vänner.
FruLiten:
När var det? Jag tog studenten bara för två år sen.
Tog studenten 2012. Så drygt ett år sedan.
Har kanske 4-5 som jag umgås ofta med och ytterligare 3-4 som jag träffar sällan men fortfarande ser som vänner
har haft samma vänner sedan mellanstadiet. ett enstaka tillskott.
Ja, mina närmaste vänner har jag känt sen lågstadiet
Förlorade nästan alla vänner från högstadietiden när jag flyttade, sen fick jag nya vänner i den staden, sen flyttade nästan allaså tappade kontakten. Hade en bästa vän jag lärde känna på gymnasiet men våran vänskap tog slut i våras.
Min äldsta vän/bekant som jag med jämna mellanrum träffar, har jag känt i..13-14 år.
Och det är väl den enda (vänskaps-)relationen som jag faktiskt vet har en klar definition och vet vad den innebär. Sedan har jag många fler människor som jag bryr mig om och tycker om (som på UM, t.ex) men med vilka jag inte riktigt vet vad jag har för förhållande till. Dom relationerna varierar från kanske två-tre år till någon månad, vecka eller dag.
Ja. Men ofta handlar det om "sovande" vänskap, där man vet att man kan återuppta kontakten senare och det kommer att vara okej att göra så. Man har ett tyst samförstånd. Vissa vänskapsrelationer kommer och går och då får man glädja såg åt vad man fått ut av dem medan de pågick, andra består bortom gräl och bråk och misstag och press och man kan fortsätta att utvecklas och få utbyte av varandra lång tid framåt. Man får bara se till att passera genom hela "invänjningsfasen" tills man passerat gränsen för där man kan slappna av och begå misstag utan att det blir fel. Det är fascinerande egentligen. Så fort man passerar något slags gräns så bryr man sig inte längre om sådant man först retade sig på och tolerans inträder! Jag har tex en mycket god vän som jag sällan har kontakt med, men vi har uppnått den säkerhet där vi inte behöver ha kontakt så ofta utan ändå känner att vi finns där
har 3 vänner som jag känt sedan 17 år tillbaka varav 2 som jag träffar ofta (varje månad iaf)
den vän jag har känt längst, sedan vi växte upp, har jag egentligen inte så mycket gemensamt med, om man ser nyktert på saken. kanske skulle vi inte ha lärt känna varandra om vi möttes för första gången nu just för att vi inte har mycket gemensamt, men nu har vi minnena gemensamt och behöver inte prata eller få något aktivt utbyte av varandra, vi utgör i stället en form av trygghet
har en vän jag känt sedan vi var 10 år, och hon är nog den enda barndomsvännen jag fortfarande har kontakt med. hade iofs inte sådär jättemånga vänner som barn, de flesta jag umgås med idag lärde jag känna när jag var 15-16
