Lasse var upphetsad, alla hans kroppsvätskor var förvirrade och han visste att bara en åtgärd skulle få dem att lugna ner sig igen; att penetrera den ljuva Cassandra. Cassandra drog av sig sin blus och blottade sin utsökta svällande byst. Lasse var hänförd och kände att hela hans kropp var svettig. Lasse kände plötsligt att något tryckte i byxan, inte enbart hans praktstånd utan även något han hade i sin byxficka. Han kom ihåg att han hade trosorna i byxan, han kom ihåg sin heliga mission. Lasse for yrvaken ut från stationen, ingen östeuropeisk sköka skulle hindra honom, han kände på sig att han var nära.

Två timmar senare stod Lasse utanför huset där hans drömkvinna bodde. Han var skakig och nervös, sådär som unga pojkar är när de ska ta kontakt med vackra quinnor. Han gick med långsamma steg mot dörren, det var en gullig liten villa som quinnan bodde i. Trädgården var grön och lummig, Lasse såg ynklig ut bredvid de magnifika lönnar som ramade in trädgården.

Lasse ringde på dörrklockan. Inifrån huset hördes steg, Lasse kände hur hjärtat bankade hårdare. Dörren öppnades, Lasse tyckte att det tog en evighet. En varelse uppenbarade sig där inifrån, varelsen hade bara på sig trosor, likadana trosor som dem Lasse hade i fickan, men någonting var fruktansvärt fel. Lasses värld brakade samman, han kände hur minsta nerv i hans kropp vred sig i smärta, besvikelse och frustration. Framför Lasse stod ingen quinna, där stod en stor, fet, hårig gubbe med en stor rälig gubbkuk som fyllde ut trosan och avskyvärd hängande mage komplett med hängiga bröst och en stor vanprydande köttig näsa som satt mitt i ansiktet på vidundret med de välluktande trosorna. Lasse upplevde olidlig smärta innan det äntligen svartnade för ögonen på honom.

Bara en liten stund senare befann sig den avsvimmade Lasse på det lokala sjukhuset, mannen i trosorna hade tagit honom dit, han var ful men välvillig. Läkaren skakade på huvudet. ”Den här pojken lider av ett svårartat tillstånd; hans hjärta har brustit.” Sa läkaren. En annan läkare, som var specialist på såna åkommor fyllde i; ”Det finns bara en utväg, vi måste operera bort det”. Läkarna gick in i operationssalen och drog på sig sina vita handskar. Det var bara en rutinoperation, inget att hetsa upp sig på, så det var en lugn atmosfär i salen.

Då kom plötsligt en gubbe i bara trosorna instörtandes i operationssalen, han skrek ”neeeej” och kastade sig över den livlöse Lasse. Läkarna stod häpna och lät motorsågen och deras andra verktyg falla till marken. Gubben kysste Lasse hårt och passionerat, Lasse vaknade sakta till liv, läkarna tappade hakan. Lasse omfamnade gubben och viskade i hans öra att det inte spelade någon roll för honom att gubben inte var som han tänkt sig.

Lasse och gubben levde lyckliga i alla sina dagar. Japanerna blev besvikna på att de inte fick se någon blodig operation och den fetlagde lille negern fick fängelse för vårdslös körning kombinerat med att vara för svart för att köra buss.

Slut

Hoppas jag blir rik på den här berättelsen och dess rörande-sentimentala slut.