Tja,
Är 17 år och är en väldigt ensam person, inga vänner i skolan, etc. Är hemma hela tiden efter skolan och på helger samt kvällar. Har ingen att vara med, o så. I barndomen gick jag knappt till skolan, dock hade jag ett fåtal vänner där. Bor hos pappa och hans tjej (min låtsasmamma) samt bror<<Dethär är grunden till poängen jag tänkte komma till nu
Ah, så.. första händelsen;
Pappa, låtsasmamma och jag satt och åt middag vid köksbordet. Jag frågar någonting (om besticken var rena tror jag att jag frågade, för att en bebis hade suttit där typ precis innan). Då säger låtsasmamma: "Nej, dom är smutsiga" blablabla, tror ja (det var så länge sen så kommer inte ihåg exakt). Sedan sitter hon och säger: "Ah, du måste haft en tråkig uppväxt, något hemskt måste ha hänt dig.". ungefär så. Hon sitter o säger det när pappa lyssnar o allt, asså allvarligt.. Jag blev assur på henne haha, vem sjöan säger något sånt till ett barn/ungdom? Speciellt om man är vuxen, närmare sagt 50 år. Är man inte äldre än 17 i huvudet då tänker ja?
Händelsen idag som fick mig o skriva detta;
Farmor kom över, hon började prata om att ungdomar slösar mycket tid på mobil, dator osv.
(Jag, farmor, pappa och låtsasmamma vid matbordet denhär gången).
Då säger låtsasmamma: "Aa, men vissa använder ju internet för att dom har ett tråkigt liv, dom blir deprimerade om dom inte får använda internet osv, dem använder det för att nå ut socialt till människor" blablabla.
Hon förnedrar mig otroligt mycket, hon var liksom varit med i mitt liv i ca 10 år, TYVÄRR. Hennes jävla dotter ska man inte ens nämna. haha
Hon verkar inte så himla glad med sitt liv heller. <Det påverkar mig asmycket
Varför?
Jo, när vi tre sitter vid matbordet så sitter hon helt knäpptyst och stirrar på den som pratar.
Jag vågar inte säga ett ord till pappa (vill inte prata med henne) för att hon kommer då antingen fälla en helt onödig kommentar, svara på frågan, eller stirra på mig.
Jag hatar henne, kan man väl säga.
Hon säger inte ens HEJ/HEJDÅ/GODMORGON/GODNATT till mig.
När jag o brorsan ska dra någonstans, så kramar vi pappa, o så.. Sen kommer låtsasmamma och kramar min bror och säger hejdå, men hon total ignorear mig.
Åh, blir så frustrerad på henne så de är inte sant, hon förstör mitt liv. Jag tänker två gånger innan jag tänker säga något om hon är i närheten, och jag tvekar på att gå upp för trappan när dom är där uppe.
Jag vill inte att hon ska befinna sig i min närhet, hon förtjänar inte ett piss.
Är hon 50 bast och beter sig som 11, så kan hon dra åt trisslotten. Asså gud ja vill bara skriva allt skit om henne haha
Orkar inte med henne bara, ja vet inte.
Det kanske är konstigt att jag postar dethär på UM, men ah, någon kanske känner igen sig.
Skönt att skriva ut!
Awflauggz: Då säger låtsasmamma: "Aa, men vissa använder ju internet för att dom har ett tråkigt liv, dom blir deprimerade om dom inte får använda internet osv, dem använder det för att nå ut socialt till människor" blablabla.
Men besvara henne med det samma fast på ett lugnt sätt?
1. Prata om det med en nära vuxen
2. Klara dig ett år till och flytta hemifrån sen
3. Skit i henne och svara på hennes kommentarer med dina egna (hitta på saker att säga som kan sänka henne)
3. Döda häxan
föreslår att du försöker med tre första alternativ.
grisen:
1. Prata om det med en nära vuxen
2. Klara dig ett år till och flytta hemifrån sen
3. Skit i henne och svara på hennes kommentarer med dina egna (hitta på saker att säga som kan sänka henne)
3. Döda häxanföreslår att du försöker med tre första alternativ.
1. Det lär bli min far isåfall, det känns lite konstigt.
2. Kommer nog inte flytta hemifrån
3. Jag behåller gärna en mogen nivå, bortsett från vad den häxan gör.
3. Häxan ska dö. 😛 Nej men, seriöst. Hon är en jävligt dålig människa som inte kan bete sig som vuxen. Finns det inget ord för en sådan människa som henne? Vill kunna beskriva det yttligare..
Tack för svaren annars, !
Heeej igen
Jag vet inte vad jag ska göra alltså..
Det känns så himla stelt och jobbigt att gå upp (bor på nedervåningen) (hon är alltid på övervåningen).
Jag tänker två gånger innan jag bestämmer mig för att gå upp, just för att hon är där. Det är alltid stelt när hon kommer mot mig eller bakom mig. Idag kom hon hem för ungefär 30 minuter sen, och när jag gick upp så sa hon inte ens hej, hon märkte mig inte ens.
Hon är över 50 år och beter sig som en ungdom.
Igår när en av hennes släkt kom över som hon var glad för, så fick dom en visning i huset, så när dom kom till mitt rum så låtsades min låtsasmamma vara otroligt trevlig mot mig o skit.
Jag vet inte vad jag ska göra med henne alltså. Hennes dotter och hennes man är exakt likadana. Dom märker inte mig heller.
När jag kommer upp och alla sitter vid matbordet så är det bara pappa och min bror som lägger märke till mig.
Jag är absolut ingen attentionwhore, så jag skiter fullständigt i om jag inte får uppmärksamhet. Grejjen är bara att jag bor här, och det gör hon med TYVÄRR.
: ( vet inte vad som är bäst att göra..
jag brukar alltid ärligt säga vad jag tycker men det kan ju vara svårt
Tycker du ska tala med din far om det här.
Antingen så måste du prata med henne och säga åt henne att man inte beter sig så (vet inte om du gjort det eller inte)
Eller så får du lägga dig på samma nivå som henne så hon får smaka på sin egna medicin
Eller prata med din pappa och få honom att förstå hur du känner, för honom lyssnar hon antagligen på då kanske hon kan ta åt sig det.
