Jag vet inte varför men ibland så blir jag jätteledsen för ingenting.
Ta idag till exempel, jag hade precis hjälpt mamma att plocka ner påskfjädrar utomhus och sen när jag gick in själv så kände jag mig jätteledsen så jag gick in på mitt rum för att gråta. Kanske är det för att jag fyller åf imorn eller för att jag inte har några kompisar, har verkligen ansträngt mig det senaste för att se till att ingen i skolan ska veta att jag fyller år imorn.
Vill inte kalla mig bipolär men jag kan inte hitta ett passande ord.
Du kanske är ledsen över något som du inte känner till, kanske något i ditt undermedvetna? Något som har hänt, något som kommer att hända? Jag har ofta en likadan känsla, och vid de faller brukar jag fråga mig själv vad jag är ledsen över och vad jag kan göra åt det 🙂
Eller bara lyssna på musik och äta en massa onyttig mat fungerar också.
allahakbar
Vi människor är sociala varelser så jag tror att det är naturligt att du mår dåligt för att du har få att umgås med. Man vill vara en del av ett större sammanhang, en grupp. Du ska se att det blir bättre senare, det är inget fel på dig, det är alla andra som förmodligen känner av ett grupptryck och faller för det
trevlig-snubbe:
Vi människor är sociala varelser så jag tror att det är naturligt att du mår dåligt för att du har få att umgås med. Man vill vara en del av ett större sammanhang, en grupp. Du ska se att det blir bättre senare, det är inget fel på dig, det är alla andra som förmodligen känner av ett grupptryck och faller för det
Vaddå för "grupptryck"? Så vitt jag vet så umgås jag inte med någon därför att jag alltid fuckar upp det på nåt sätt men sen kan man ju inte göra alla glada heller men jag misslyckas alltid när jag träffar nya människor.
Jag har jättesvårt att få kompisar även om jag har mycket gemensamt med den andre, det slutar oftast med att vi inte pratar med varandra längre och det måste ju vara mitt fel för det har varit såhär i många år nu.
Jag kan ta ett exempel ifrån min gymnasieklass. Jag började snacka med en kille i min klass för han verkade lite ensam så där som jag så vi började prata och vi tyckte ju givetvis båda om cs så vi bestämde oss för att spela lite comp och vi chattade på nåt skype-liknande program, Discord tror jag det hette. Hursomhelst så var det typ 5 pers till med i samtalet och jag sa nästan ingenting så jag anklagar mig själv för att varit ointressant/tråkig och då stött bort honom ifrån mig på nåt sätt.
Lazarus:
Vaddå för "grupptryck"?
Det var mer en tanke jag hade att vissa inte skulle umgås med en bara för att man redan är utanför, var nog så för mig i Högstadiet.
Lazarus: Så vitt jag vet så umgås jag inte med någon därför att jag alltid fuckar upp det på nåt sätt men sen kan man ju inte göra alla glada heller men jag misslyckas alltid när jag träffar nya människor.
Jag har jättesvårt att få kompisar även om jag har mycket gemensamt med den andre, det slutar oftast med att vi inte pratar med varandra längre och det måste ju vara mitt fel för det har varit såhär i många år nu.
Jag tror att du fuckar upp det för att du inte vet hur du ska bete dig i ett socialt sammanhang, så kan jag också känna när jag ska umgås med någon, antinge att det blir stelt pga personkemi eller bara att det blir svårt att snacka även om man kan liknande intressen.
Du kanske ska undersöka om du har Aspergers eller något annat inom AST (autismspektrumtillstånd). Det är inget fel på dig, det är nog snarare så att du tänker
/känner annorlunda än andra.
Lazarus: Jag kan ta ett exempel ifrån min gymnasieklass. Jag började snacka med en kille i min klass för han verkade lite ensam så där som jag så vi började prata och vi tyckte ju givetvis båda om cs så vi bestämde oss för att spela lite comp och vi chattade på nåt skype-liknande program, Discord tror jag det hette. Hursomhelst så var det typ 5 pers till med i samtalet och jag sa nästan ingenting så jag anklagar mig själv för att varit ointressant/tråkig och då stött bort honom ifrån mig på nåt sätt.
Äh tat lugnt, det är lätt hänt att man snackar i min på varandra när man är så många med i samtalet, du kanske borde säga att du hellre vill vara ett samtal med lite färre personer i så att det inte blir så svårt att bli hörd.
Har du någon kontakt med killen idag? Kanske du borde återuppta kontakten? Du borde verkligen säga att du har svårt med det sociala men att du gärna vill umgås med honom pga gemensamma intressen osv.
trevlig-snubbe:
Det var mer en tanke jag hade att vissa inte skulle umgås med en bara för att man redan är utanför, var nog så för mig i Högstadiet.
Jag tror att du fuckar upp det för att du inte vet hur du ska bete dig i ett socialt sammanhang, så kan jag också känna när jag ska umgås med någon, antinge att det blir stelt pga personkemi eller bara att det blir svårt att snacka även om man kan liknande intressen.
Du kanske ska undersöka om du har Aspergers eller något annat inom AST (autismspektrumtillstånd). Det är inget fel på dig, det är nog snarare så att du tänker
/känner annorlunda än andra.
Äh tat lugnt, det är lätt hänt att man snackar i min på varandra när man är så många med i samtalet, du kanske borde säga att du hellre vill vara ett samtal med lite färre personer i så att det inte blir så svårt att bli hörd.
Har du någon kontakt med killen idag? Kanske du borde återuppta kontakten? Du borde verkligen säga att du har svårt med det sociala men att du gärna vill umgås med honom pga gemensamma intressen osv.
Kollade runt lite snabbt på symptom på Aspergers och det stämmer inte in på mig. Det är inte det att jag är socialt handikappad eller så men jag är ganska blyg och tystlåten av mig bland många.
Men när isen väl är bruten så går det jättebra. Vi hade fysik idag och jag blev ihop-parad med en kille som jag har snackat med innan och jag hade knappt sagt nånting innan dess men jag typ "aktiverades" eller vad man ska säga och då släppte den där tystnaden.
Jag hade inga problem med att prata med honom och vi hade kul tillsammans och vi drog skämt för varandra om saker vi vart med om, t.ex att jag skrapade morsans bil häromdagen när jag övningskörde eller hur många moppar han hade kraschat (han är på sin 5e nu) xD, vi är båda motorintresserade helt enkelt.
Jag tror inte det handlar om någon sjukdom eller funktionsnedsättning utan det handlar nog om att hitta rätt folk och jag känner att vi har bra kemi, vi kommer lätt överens och har lätt kul ihop.
Kollade runt lite snabbt på symptom på Aspergers och det stämmer inte in på mig. Det är inte det att jag är socialt handikappad eller så men jag är ganska blyg och tystlåten av mig bland många.
Men gud mannen. Aspisar är inte socialt handikappade, jag har själv Aspergers och jag är inte socialt handikappad, har bara svårt att prata med vissa. Det är en sak vad som står på internet om Aspergers/AST än att faktiskt få det diagnostiserat om man nu har det, vissa har inte alls de sociala problemen som vissa andra med Aspergers/AST har, det är så otroligt individuellt. Klart det är svårt att snacka när det är många, speciellt i skolan då folk ofta är i grupper och inte så sociala utåt.
Lazarus: Men när isen väl är bruten så går det jättebra. Vi hade fysik idag och jag blev ihop-parad med en kille som jag har snackat med innan och jag hade knappt sagt nånting innan dess men jag typ "aktiverades" eller vad man ska säga och då släppte den där tystnaden.
Jo förstår det, känner lite samma när man väl har lyckats att hitta något/flera saker att prata om så går det som smort! Härligt att höra att du ''aktiveras'' eller vad man säger, häng med den där killen, tappa inte kontakter. Försök om möjligt att bli fler.
Lazarus: Jag hade inga problem med att prata med honom och vi hade kul tillsammans och vi drog skämt för varandra om saker vi vart med om, t.ex att jag skrapade morsans bil häromdagen när jag övningskörde eller hur många moppar han hade kraschat (han är på sin 5e nu) xD, vi är båda motorintresserade helt enkelt.
Nämen vad kul att höra, låter jättefint att veta att du får roliga stunder i skolan och kan skämta och allt! 
Lazarus: Jag tror inte det handlar om någon sjukdom eller funktionsnedsättning utan det handlar nog om att hitta rätt folk och jag känner att vi har bra kemi, vi kommer lätt överens och har lätt kul ihop.
Aspergers/AST är ingen sjukdom, det är en funktionsnedsättning i olika hög grad beroende på vad det är för individ, det är som sagt allt mellan väldigt milt till grav störning. Du skulle kunna ha en väldigt mild Aspergers även om du nu inte vill kännas vid det.
Jo men så är det ju, rätt folk, schysst personkemi osv. Det är nog svårt att finna dessa personer och hur andra gör vet inte jag personligen om de umgås med alla möjliga eller whatever.
Du har ju sagt att du har svårt att veta hur du ska bete dig i sociala situationer, visst?
Det är aldrig fel att kolla om man har Asperger/AST, Du vet väl att många som t.ex. är professorer osv i många fall faktiskt har Aspergers? En del som har diagnosen Aspergers är mycket intelligenta.
